Ny blogg

Har bytt blogg! Nu för tiden hittar ni mig på www.andreaib.blogg.se

Kom igen nu, klicka in dig här vetja!

Den sanna konsten att göra bort sig..

Är det någon sorts talang som jag besitter så är det den eviga konsten att göra bort mig. Det är något som ligger i släkten.

Igår var jag och familjen på Mediamarkt för att kolla efter julklappar, mamma fick då syn på en kille.
Mamma: VEM är han?! Hjälp mig komma på! Jag känner honom!
Jag: Vart?
Mamma, som pekar entusiastiskt: Han kommer där!!
Jag: HAHAHA!! Men mamma, det är ju han i Robinson!
Mamma: Jaha, oj...
Mamma höjer nu rösten.
Mamma: Då känner ju inte jag honom!
Killen kollar lite generat upp och skrattar upp och skrattar.
Jag: Förlåt, vi trodde att vi kände dig.
Robinson-Erik: Haha! Det är lugnt.


Under de närmaste tio minuterna så dök han alltid upp där vi var och vid ett flertal tillfällen var jag nära att krocka med honom. På vägen ut ur affären så såg jag att de sålde övervakningkameror.

Jag: MAMMA! KOLLA!! De säljer övervakningskameror!!
Mamma: Mm...
Jag: Men mamma! Fatta vad coolt! Jag vill ha det utanför min lägenhet!
Mamma: Ska du sätta upp det så att du kan spana efter snygga grannar?
Jag: Ja, exakt! COOLT, mamma!
Jag ser att mamma kollar bort från mig och vänder mig om jag också. Där står Robinson-Erik och skrattar. Jag tvivlar faktiskt på att det var MED mig, och snarare ÅT mig.

Väl ute ur affären stöter vi på honom igen – denna gång nickar har "hejdå."


Det sägs ju att det är bra att göra intryck..

Plötsligt händer det!

Idag fick jag ett paket med posten – som den storbloggare jag är. . . .
I alla fall så var det jackan som jag designade för några månader sen och wow! Jag verkligen älskar den, och ett extra plus är ju att är helt ensam om den.

Unik eller udda, kalla det vad du vill, men det är min melodi.

Hur??

I Idol eftersnack sa dem:
"Ring 099- Idol 1, 099- Idol 2 eller 099- Idol 3"
Hur fasen ringer man "Idol"? Snälla, snälla tala om det för mig!

Första, RIKTIGA snö!

Ikväll kom säsongens första riktiga snö - det vill säga att den stannar kvar på marken och inte smälter som det gjorde i fredags. Självklart så var jag tvungen att springa ut och göra en snöängel. Vad tycks? Erkänn, den är riktigt vacket! Erkänn!

Tankeläsning

Det är mycket jobb i skolan nu och eftersom jag har extremt höga krav på mig själv så blir det extra jobbigt.
Jag köpte en VeckoRevyn för några dagar sen för att koppla av lite – men har inte hunnit läsa den förrän idag. Jag tittar igenom tidningen och när jag kommer till horoskopen så letar jag snabbt reda på mitt där jag läser detta:

"Nöjesliv och kanske en resa kan fungera bra, särskilt innan 21/10. Men egentligen är det du behöver nu lugn och ro. Du blir stressad och trött av minsta lilla och har dessutom en tendens att ställa enorma krav på dig själv, både hemma och i yrkeslivet. Försök varva ner lite."

Helt ärligt så är det skrämmande, och komiskt, hur mycket det är som stämmer. Jag funderar faktiskt på om mamma har mutat tidningen och betalat dem för att skriva just så eftersom jag inte lyssnar på henne..

Mitt livs första badmintonmatch

Det känns helt okej faktiskt. Trots att dagen började med att jag glömde mitt badmintonracket hemma och fick vända för att hämta det och att jag inte allt vann så är jag nöjd med min prestation. Sen så var det ju ingen som smashade bollen rätt in i mitt öga som på träningen i torsdags. Bara det är bra!

Och även om jag bara har tränat riktigt i två veckor, och inte borde ha några krav på mig själv, så kände jag av prestationsångesten.
Men övning ger färdighet. Så vad säger vi? Top tre i VM nästa år?

Den som väntar på något gott...

Idag, 10 dagar senare, dök äntligen det efterlängtade paketet från Cdon upp. Inte en dag för sent med andra ord.

Nu ska jag fortsätta med skolarbetet. Jag hoppar för närvarande mellan en egentillverkad SJannons som ska vara Budweiser-stil i InDesign, 50 frågor om ekologi inför provet och en bok – Tusedays with Morrie – som ska läsas på engelskan.

Men jag blev alltså på märkbart bättre humör efter att ha lyssnat igenom skivan. Dagens räddare i nöden. Bra musik dem här, Von Benzo!

One of the kind..

Mamma: Jag lånade din hudkräm! Men den var inge bra..
Mamma håller fram händerna så att jag kan lukta på den. Jag ryser till eftersom jag alltid tyck att doften på pricken påminner om penicillinet för barn som jag fick när jag var liten.
Jag: Men mamma! Det där är ju inte hudkräm! HA-HA-HA!
Mamma: Inte ...?
Jag: Nej, det är ju duschkräm!
Mamma: Nej, nu skojar du ...!
Jag: Men nej!
Mamma går in i badrummet och sköljer av händerna i handfatet.
Mamma: Ja men titta! Det löddrar ju!

Dags för en förändring,

Jag har aldrig lyckats hålla på vinnaren i Idol. Först var det Mathias Siroiney, men han försvann ganska fort ut ur tävlingen. Sen fastnade jag för Robin Bengtsson – men inte heller den gången nådde hela vägen. I fjol blev Jon direkt min älskling, men han åkte ut innan fredagsfinalerna. Då bytte jag efter ett programs deppande till Rabih, som även han åkte ut. I ren desperation tog Eddie över platsen – som åkte ut bara någon vecka senare..

Vart förökar jag komma här egentligen? Jo, att mina favoriter inte är Svenska folkets favoriter. Men i år ska det bli ändring på det! I år ska det gå hela vägen! Min favorit ska klara det här! MIN älskling ska vinna Idol 2010! För nu är jag fasiken trött på att alltid förlora!
Jay, vi fixar det här du och jag..

Andrea - kl 00:30

I natt vaknade jag och befann mig i ett sånt tillstånd där man är mitt emellan dröm och verklighet. Men i detta fall var jag uppenbarligen mer i drömläget än jag anade.

I alla så vaknade jag till i natt och kunde inte komma på vilket håll jag låg åt i sängen, så jag kände mig om för att lista ut vart jag var. Det jag kände både framför mig och på båda sidorna bredvid mig var det en vägg..
Jag blev mycket förbryllad och började kolla efter klockradion för att få ett hum om hur sjutton jag egentligen låg.

Det var ungefär här någonstans som jag vaknade till på riktigt och insåg vart jag var.
Jag hade ställt mig upp i sängen bredvid huvudkudden och stod där och lutade mig mot hörnet samtidigt som jag slog med båda händerna i väggen och skrek "Aj, aj, aj!"

Nu i efterhand är det många frågor och oklarheter som cirkulerar i mitt huvud och jag är faktiskt lite rädd på riktigt!

Förresten, har någon numret till en bra psykolog kan nu gärna skriva det i kommentarsfältet. Eller varför inte; ta mentalsjukhuset direkt.

Tävlingsdax!

Var på badmontonträning idag och jag bestämde mig helt enkelt för att vara med i tävlingen Distriktsfjädern nästa lördag här i Östersund. Det finns faktiskt en hel del saker, förutom min tränare, som övertalade mig.

För det första; Det finns en del andra nybörjare.
För det andra; När jag förlorar kan jag kontra med "Äh, jag har bara spelat i fyra veckor!" – och plötsligt så verkar man mycket bättre… Eller ja, inte lika värdelös.
För det tredje; Väntar jag längre tills jag tävlar första gången så kan jag inte använda den klockrena repliken ovan.
För det fjärde; Vad är det värsta som kan hända? Att jag förlorar – ”och det är ju ingen big deal.”
För det femte, och detta är den största anledningen; Alla får medalj!

Alltså förväntar jag mig nu en stor hejarklack som bygger pyramider, har pompoms, sjunger klockrena ramsor, viftar med diverse plakat, bär Andrea-träjor osv. Ni vet, diskret och simpelt..

Så kan det gå!

Idag står klassfoto på shemat. Självklart ställde jag klockan extra tidigt, 06:00, för att hinna göra mig redo. Tyvärr så sklle jag bara "vila ögonen" på det traditionella sättet och vaknade klockan halv 7 igen. Så nu har jag stressat som en idiot.

Förresten. Icas havrekuddar smakar kartong...

Nära döden-upplevelse

Nyss gick jag ner från Tennishallen till stan. När jag är några meter från korsningen så kommer en bil i ganska hög fart och kör in i en annan. Det flyger röda delar och glas överallt och jag själv gapar som en galning medan skuttar bort från trottoaren till gräset.

Bilen som blev påkörd får sladd och börjar åka mot mig, men får stopp ungefär fem meter bort.
När båda bilarna har parkerat går jag, fortfarande gapande, fram till bilen, som sladdade mot mig, för att kolla läget:

Jag: Behövs jag? Eller kan jag gå?
Kille: Nej, du kan nog gå..
Jag: Okej. Men…. shit vad rädd jag blev!
Killen: Jag förstår det!
Jag: Men....... lycka till då.
Killen: Haha! Ja, tack.

Nu i efterhand känns kanske inte "lycka till" som den perfekta frasen att säga efter en krock. Lycka till med vad? "Lycka till med att träffa fotgängaren nästa gång", "Lycka till med att bli bättre på att köra bil", "Lycka till med att laga bilen", "Lycka till med att få ut pengar på försäkringen". Jag tänkte nog på något som mest lutade åt det sista alternativet. Men; 1. Jag var chockad 2. Killen skrattade faktiskt. Kanske åt mig, men ändå.

I alla fall, jag lever!

Ett kärt återseénde

Något som jag inte har saknat ett dugg sen min fotbollstid är "Idioten" - den där fullkomligt jättejobbiga uppvärmningen som går utt på att man ska springa fram några meter, tillbaka, fram några meter, tillbaka osv en hel fotbollsplan..
Jag trodde att den tillhörde det förflutna, men icke sa nicke. Men idag på batmintonträningen dök den upp som från ingenstans och attackerade mig när jag som minst anade det. Men jag höll ut och besegrade den - den här gången.

..... Har jag förresten skrivit att jag har börjat träna badminton? Inte? Jag har börjat träna badminton!
Updatering: Tydligen hade jag sagt att jag spelade badminton, men det kan gott upprepas - då låter jag duktigare!

Sverigedemokraterna. . . .

Att jag ens skriver om Sverigedemokraterna är något som är aningen pinsamt. Men eftersom syftet är gott så förlåter jag mig själv..
Idag hade jag ett långt, men inte allt för givande, samtal med ett gäng politiker från Sverigedemokraterna som befann sig i Östersund.

Ganska intressant att de påstår att de är "det minst rasistiska partiet", att reklamfilmen endast var för att väcka uppmärksamhet och att invandrarna själva väljer att placera sig i ghetton.. Tyder det på att de har humor eller på ren svenska är snurriga i bollen - det får ni själva avgöra.

Mer intressant var det att det var fyra, vuxna sverigedemokrater som med alla taggar utåt "argumenterade" mot en 16årig tjej. Lite kul tycker jag..

Ett tecken...

När en tant i 80-årsåldern med krycka går om dig bör du tänka över din egen gång och dess hastighet.
Bara så att alla vet..

Rubrik

Klockan är nu ställd på 11:20 inför morgondagen. Det är allt bra tufft att vara student ibland!

Imorgon måste jag även komma ihåg att ringa till badmintontränaren och anmäla mig till gruppen. Vi hade nämligen en inspirationsdag i skolan där man fick prova på en hel del olika aktiviteter och efter att jag tillslut insåg att varken cheerleading eller karate var min grej så jag fick jag för mig att jag skulle börja spela badminton. Inte för att jag är duktig på det eller så – fast dålig är jag ju inte heller. Eller vänta.... jag suger nog!

Du och jag, kompis, du och jag.

När jag insåg att min älskade mobiltelefon hade dimpt ner i brevlådan blev det både ett och annat glädje skutt. Jag plockade försiktigt fram telefonen ur det rosa pappret och såg till min glädje att det inte bara var jag som var glad över att vi åter igen var förenade:


Förlåt Tegelstenen – men våran tid tillsammans är över för den här gången..

Fjällvandring . . .

Jag hoppas att ni lägger märke till aggressionen i min tre punkter i rubriken ovan.

Imorgon är det fjällvandrig som står på schemat. Intressant och lärorikt? Det kan man lätt kalla det. Roligt? Visst. Bra för kropp och sjäv? Självklart. MEN - om dessa olika faktorer går ihop med mig, Andrea, är inte säkert. Så det blir verkligen intressant att se hur det går.

1000 spänn på att jag skadar mig! Någon som vågar sätta emot? Tänkte väl det..

Det går åt helvete i alla fall..

Inte för att låta deprimerad eller så, och klaga ska jag inte göra - jag mat på bordet, vänner och föräldrar som älskar mig, och allt med mera.. Men vad fasen?

Jag är ganska realistiak i mitt tänkande, men nu börjar jag tvivla på om det faktiskt sitter en liten ettrig gubbe med vitt skägg där uppe bland molnen – vars enda uppgift är att driva med människor.

Jag håller precis på att flytta hemifrån och att få plats med mina ägodelar mitt rat på 43 kvadrats lägenhet – det borde vara tillräckligt med problem. Men icke sa nicke – nu ska den där lilla mannen komma på ännu mer elakheter: Varför inte förstöra hennes mobil? tänkte han säkert och artig som jag är på tackar för det! Jag har alltid älskat att smsa med.. tegelstenar.

Samma lika.

Jag har börjat panikstäda rummet – vilket alltid leder till en större röra än innan projektet startade. Idag är det inget som skiljer sig från det vanliga och allt är en total katastrof.. Något som min mamma nyss fick bevittna.
Mamma: Oj......
Andrea: Men det är inte SÅ farligt som det ser ut!
Mamma: Bra! För det ser FÖR JÄVLIGT ut!

Obi-dobi-dobi doOlyckan

På bild nummer ett ser ni en mycket entusiastisk skidåkare som tror sig vara världsbäst på längdskidor och har tagit ordspråket "Du kan mer än du tror" på lite för stort allvar.
På den andra bilden ser ni att verkligheten har kommit ikapp denna flicka och skickar henne - bara för att retas – rätt ner i marken i en brant backe.

Torsbys sjukhus är nu en bekant plats för denna olycksdrabbade person – flickan som så klart är.... jag.

Torsby – mitt framtida hem?

Jag har precis kommit tillbaka till lägenheten efter några timmar ute i härliga Torsby!
Jag är nu en mästare på att äta med pinnar – bortsett från att mina kramaktiga tag om dem resulterar i smärta och x antal stickor.

Som vanligt blev slutstationen "grillen på torget" där en mjukglass gladeligen gjorde susen i min fortfarande hungriga mage. Ni förstår, man får inte i sig så mycket ris och kyckling med pinnar – även om man är ett proffs som jag.

Imorgon står vattenskoter högst upp på Att göra-listan, vilket inte är helt fel. Mitt stora mål är att slå mitt gamla fartrekord på 102 km/timmen. Önska mig lycka till!

Åselemarknad - Petter

Idag blev det en resa på totalt 40 mil – för att kolla på en 60 minuters lång konsert. Det låter galet va? Och det var det, galet bra!

Självklart var det Petter som stod på scenen och han levererade som vanligt med en enorm känsla och inlevelse. Stort plus i kanten för det. Jag däremot bara njöt, studsade upp och ner, fotade och svängde med armarna – på samma gång. Tyvärr var en stor del av publiken på gränsen till döda torskar till en början. Någon som satsar på att det berodde på alkoholbrist? Tänkte väl det. Och att jag inte stod intryckt mellan personerna runt mig är även det ett tecken på att allt inte stod rätt till. Men.. no kann vi norrlänningar koma igång vi mä! Jo, dä ble bra dä till sist nä alla väl komm igång.

Jag blev för övrigt bjuden på godiskola tack vare att jag är Hammarbyare. Stort plus i kanten för det!

Här får ni ett par bilder som jag generöst nog bjuder på:

Lystring allesammans!

Jag uppmanar alla som kikar in här idag att köpa Expressen idag, och även i morgon!
Lilla jag har nämligen med en intervju där med Tanner Foust i dagens och också några småsaker i morgondagens. Så köp Expressen som om det var allt ni kunde göra!

Varför? Jag är på rallycross EM i Höljes..
Vem vinner imorgon? Stig-Olov "Stecka" Walfridson!

Vi hörs när jag har tid.

Stresspackning 2.0

Imorgon tar jag mitt pick och pack för att bege mig bort mot Värmlands djupa skogar – Höljes med andra ord. Där väntar rallycross EM troget på mig, som det har gjort de senaste fyra åren, både jobb och semester.

Just nu borde det vara stresspackning som gäller, men uppenbarligen så sitter jag här istället och slösar bort dyrbara minuter. Men som det trogna sista sekunden-packaren så får det bli samma visa i år som alla andra år. Jag springer runt som en vimsig höna klockan sju på morgonen och letar efter viktiga saker som måste ner i väskan.

Dagens leende gav för övrigt denna video mig – Zac Efron och Vanessa Hudgens pratar försöker prata svenska.
Jag kanske borde be Tanner visa upp med sina möjliga svenskatalanger så slipper kanske min krassliga engelska låta lika dum.

Jag skriver när jag skriver, och vi hörs när vi hörs.

"Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden."

Jag måste säga att jag har hittat dagens åsikt!

Jag fastnade för det som sades om Svenska nationalsången. Min kusin går i en skola i Stockholm (jag vet inte om just det har någon betydelse, men jag påpekar det ändå) och på skolavslutningen fick ingen sjunga Sveriges nationalsång – för det uppfattades som rasism!

Vad fasen menas med det?! Vi bor i Sverige, oavsett ursprung och kultur, så bor vi i landet Sverige. Varför får då inte den sång som i över 100 år symboliserat landet sjungas på en högtidsdag? Är inte det diskriminerande åt motsatt håll?

Jag tycker självklart att alla ska få ha sin egen tro – kristen som muslim, det har ingen betydelse – och jag är så långt ifrån rasist som man kan komma. Men jag tycker ändå att vi alla ska anpassa sig till vissa delar av ”den här” kulturen.
I många Svenska skolor går man till kyrkan under skolavslutningar och sjunger nationalsången – det får man till viss del acceptera, för det är så den traditionen är. Det är ingenting som jag vill ändra på och som "icke-kristen" tar jag inte illa upp när prästen pratar om Gud, Jesus, Bibeln etc.

Men en sak vet jag inte: Är det "invandrare"/personer från andra kulturer som faktiskt tar illa upp av denna sång eller är det regeringen som är så sanslöst rädd för att göra "fel"? Förbjuder skolan sången för att inte riskera att trampa någon på tårna?
Och den största frågan: Är det rätt?

Och om detta nu klassas som rasism vad ska då hända här näst?

Stalker?

Jag sitter i skrivande stund och försöker ta reda på all information som går om Tanner Foust – det går.. sådär. Jag har lärt mig en del, vilket jag har antecknat, men det går ändå.. sådär.
Så finns det en X-gamesnörd som kan ge mig en privatlektion? I så fall vet ni vad ni ska göra!

Psst, ni ska kommentera då.

Uppe med tuppen!

Alla storbloggare skriver ju ett morgoninlägg där det talas om att bloggaren ofta har försovit sig och nu måste rusa för att denne ska på något exklusivt.
Just nu är det jag som måste rusa, trots att jag inte har försovit mig, utan för att jag bloggar (dagens morgonironi). Jag ska vaccinera mig. Och nej, inte mot livmoderhalscancer, gulsot eller något liknande, lite coolare. Jag ska ta min 12års-spruta..