Med tillåtelse att fira!

Det känns som att det är minst tre år sen, men idag är det ett år sedan jag började lyssna på Petter på riktigt, och med andra ord köpte min första skiva. Jag kan för mitt liv inte komma på vad jag lyssnade på innan det och utan detta möte, vad hade jag då lyssnat på nu?
Historien är inte lång, men det förändrade garanterat mitt liv.

Vi gick längs Sveavägen påväg mot Gallerian och solen sken. Efter en stund möter vi en kille som går och pratar i telefon, och av någon anledning känner jag igen honom, i alla fall hans röst. Mamma börjar puffa mig i sidan, pekar, viskar. Men när jag inte uppfattar vad hon fötsöker säga nästan skriker hon
-Andrea, Petter, det är ju PETTER!
Då först faller alla bitar på plats, (Hmm... Påminner aningen om Måns-historien? Men så här förvirrad är jag verkligen, och har uppenbarligen alltid varit) jag vänder mig om och ser honom försvinna i folkmängden innan jag utbrister
- Va? Är det verkligen det? Då är det ju därför jag känner igen honom ju!

Väl framme i Gallerian bestämmer jag mig för att köpa God Damn It-skivan eftersom den, logiskt sett, låg längst fram i skivbacken och efter närmare studeringar även var den nyaste.

Det kanske inte var ödet, men nog fasen lyckas den där slumpen riktigt bra ibland?

Tid eller inte?

Jag insåg nu att jag inte har skrivit på över en månad, opps... Jag har haft mycket att skriva om, men helt enkelt inte tid att göra det. Eller, tid är väl det folk har mest av nu under lovet? Men jag personligen måste göra så mycket jag kan under lovet känns det som, och att slappa är nog ganska avlägset i min värld nu.

Under tiden har det hunnit hända en hel del. Allt från att synts i TV live med ansiktet målat i gult och blått till att min mobil har blivit fuktskadad.
Nu sitter jag även och fixar ett välskrivet schema så att jag ska hinna med att se allt på Yran under lördagen (ink. kisspauser).

Det intressantaste är nog att jag ska se Hassle. Att han har fluffigt, lockigt rött hår och tycker mycket om det vet väl alla, och det är faktiskt det ända jag känner till om honom. Så varför ska jag se just honom när jag inte ens vet vilken sorts musik han spelar? Antingen är det för att göra min kompis glad eller för att få bra platser till Petter.. Mer än så säger jag inte men ni kan nog räkna ut vilken anledning som väger aningen mer än den andra.

Nu ska jag försöka vända lite på dygnet. Mamma har fått order om att väcka mig klockan 11 och det är ett under om hon törs det efter Höljes. Då råkade jag nämligen slå henne, två gånger till och med, innan jag vaknade och insåg att man inte borde eller brukar göra så. Men min mamma är inte dum hon, sista dagen hon skulle väcka mig använde hon Emil Kåbergs hockeyklubba.