Expressen, inte Aftonbladet, Expressen!

Hejhopp!
Okej, det där var nog världens töntigaste start på ett inlägg. Men så länge jag inte skriver "azzåw heei bloggen. Jag har ba tiep inte pallat blogga azzå, mm!" så är det lungt.

När jag var och praoade på Expressen med Jan-Erik så fick jag skriva 3 artiklar och ta 2 bilder som var med i lördagens tidning. Jag lovade El Mentore att lägga upp dom, så här är dom (tryck för större bild):






Annars så bar det bland annat av till Karlstads NGKrace med massor av sk kändisar. Och det var en verkligen upplevelse att se personer som hockeylegenden Jörgen Jönsson, Room Service-snickaren Mattias Särnholm och såklart rallykungen P-G Andersson ge gärnet i folkrace.

Expressens egen motorjournalist Jan-Erik Berggren och Aftonbladets motor- och golfjournalist (motor OCH golf! Inte för att jag är så fördomsfull, men den blandningen är nog inget jag hade tippat på.) Johan Linderstam tävlade även dom, mot varandra givetvis, och vinnaren blev Jan-Erik. Bästa tidningen, bästa föraren, hehe. Men om jag får säga det själv så var Johan riktigt trevlig, trots att även han höll med om att jag skulle "lära mig älska telefonen".

En annan färgstark person som var "Crazy Mike", som kör Pro Superbike för Suzuki. Säkerligen kan räkna ut att han är galen, och även att han är pratglad. Speakern fick nästan slå ner honom för att få tillbaka mikrofonen och om man hörde ett "mohaHaHAHA..!" så visste alla vem det var som pratade

Men, praoveckan var alltså helt underbar och utan tvekan den bästa platsen jag varit på. Härlig omgivning, roliga arbetskamrater, grym handledare, Nike&Tove/världens underbaraste barn, trevliga resor, härligt, härligt. Tack till er ALLA!

. . .

Hej, jag heter Andrea och är 15 år. Jag har precis låst in min skåpnyckel, i mitt skåp, punkt!

Dag 2

I morse vaknade jag klockan 7.30 av trafiken utanför fönstret.
"Shit!" tänkte jag. "Är det fest nere vid Hängbron?"
Egentligen borde jag inte vakna eftersom jag sover med öronproppar, men som vanligt hade jag tagit ur dom i sömnen.

Men, idag åkte vi ut till Ekerö för att hälsa på släkten. När vi står och vänter på bussen ser vi fyra polismotorcyklar och 3 polisbilar. Senare bli bussen omkörd av yttligare två polisbilar och två civilpoliser, och som om inte det vore nog så kommer det en polishellikopter!
Jag vet inte säkert vad det var, men jag har hört att det var en man som hotade en kvinna i någon lägenhet. Mysko..!

Väl framme blir Lilleman ganska hängig och det visade sig att han hade 39 i feber, stackaren! Ett nytt hus har dom också hunnit få fram sen vi var där sist. Det är nog minst 4 gånger så stort, allvarligt eftersom det förra huset var mindre än deras garage, och jättefint.
Resten av dagen rullar på i lugn takt med allt från pärlplattor och teckningar till kurragömma och film.

På väg hem pratar vi, konstigt nog för att vara oss, med busschauffören. Samtalet kommer in på ämnet Jämtland och han berättar om att han har varit där på semester i somras, 2½ km från där jag bor! Är världen liten eller?

Även idag lyckas mamma kläcka ur sig något utöver det vanliga på tunnelbanan.
Mamma: Här är Torhildsplan, där kan vi kliva av om vi vill.
Jag: Och gå genom parken? Den parken som man aldrig skulle gå genom som tjej? Nu på kvällen?
Mamma: Jaa, men när man är så gammal som jag är man bara glad om någon vill ha en!
En ung kille som sitter lite längre bort och har hört hela samtalet stirrar ner i golvet och försöker dölja att han skrattar.
Jag: Men mamma! Hahaha..! Fast jag tror nog att du är den största faran här.

I morgon klockan 9 börjar jag 'jobba' på Expressen, så det ska bli kul. Fast, nervös är jag såklart!

Dag 1

Idag har det hänt ganska mycket. Som vanligt när jag gör något så blir det fel. Första problemet inträffade på tåget strax innan Huddik då min tidning försvinner ner bakom stolsbordet. Mamma fotar och jag ligger på golvet och försöker hitta den. Efter 10 minuter lyckas jag äntligen, den hade ramlat ner på golvet...

Lite senare ska vi gå bort till restaurantvagnen. Jag blir såklart kissnödig på väg dit och eftersom toan i våran kupé är upptagen så bestämmer jag mig för att gå i nästa vagn. Jag gör det jag ska och när jag ska spola låter toan SPLOOF, eller nja, mer SLUURSPOOF. Jag blir chockad och skriker "SHIT!" eftersom jag tror att jag har lyckats spränga toan och alla i vagnen hör det. Några skrattar medan andra förvånat kollar upp när jag kommer ut, det visade sig vara den tysta vagnen.

Vi handlar våran mat och allt går bra tills vi kommer till våran kupé igen med våra brickor. 1, 2, 3... Tåget guppar till och mamma tappar balansen. I nästa stund träffar hennes bricka en stol, precis bredvid en mans huvud. Maten börjar läcka och han, som sitter och halvsover, kollar upp med en blandning av irritation och förvåning. Som om inte det var nog snubblar hon till igen och landar på sidan på armstödet och i mannens knä. Jag skrattar och mamma försöker mellan fnissen att be om ursäkt. MEN, inte en ändå person drog på munnen eller något, torrbollar!

Lite senare ska mamma hämta en påtår och lyckas igen. På väg ut från den berömda tysta vagnen fungerar inte dörrarna. Hon ställer sig och drar med full kraft i den och lyckas efter mycket om och men få den att öppnas, 3 dm. Genom den lilla glipan ska hon sedan försöka tränga sig emellan och när hon står där med ett ben på vardera sida om dörren kommer en tjej.
"Jaa," säger hon. "dörrarna kan vara lite tröga ibland.."

Vi kommer i alla fall fram till Stockholm och lyckas släpa våra saker till lägenheten.

Klockan 18.20 gick vi på bio, Flickan som lekte med elden. Mammas gamla klasskompis Micke var med och spelade en blonderad, robotliknande bov. Av någon anledning skrämde han mig, fast det kanske inte var så förvånande.
Förutom att vi satt längst fram och jag nästan var tvungen att kolla i kors så gick det bra. Bakom oss satt ett gäng tjejer, varav en som kommenterade allt som dom sa på filmen. Ganska underhållande faktiskt.

Ett fåtal saker hon klämde ur sig:
Någon blir mördad ~ Hoppsan!
Person går in i ett hus ~ NEEJ!! Spring ut nu då!
Person springer ~ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!
En kille man inte har sett förut kommer ~ Kolla han! Vem är han? Är det mördaren? Eller han? VEM är ha..... (Där hinner hon inte längre eftersom kompisen avbryter med ett "Håll käften!")

Men filmen var bra, tjejens kommentarer var bäst och livet fungerar.

Lalalalala, tååååååg

Om 20 minuter bär det av mot Sundsvalls tågstation, med slutstation Stockholm.
Jag är inte en sån person som packar allt i sista minuten, jag är en sistasekundenpackare! Alltså, jag har fortfarande inte packat klart riktigt.

Min resväska väger 9kg, min dataväska väger 6kg och så Petterväskan på det. Mycket? Nja, inte för att vara mig. Min kompis undrar om jag ska byta kläder 37 gånger om dagen, och det ligger något i det faktiskt. Men det ska bli intressant att se hur det kommer gå i Stockholm, jag gissar att det kommer bli svårt att ta sig till lägenheten med min lilla packning..

Så finns det någon vänlig själ får du gärna komma och hjälpa till att bära. Bor alla vänliga själar i Jämtland? Spring då då!

Nej, men i alla fall. När jag var 2½ år och åkte på en av mina första riktiga semesterar skrev jag en sång som gick:
Nu ska vi på turné, och ingen ser oss mer. För vi ska bo i huusvagn, för vi ska bo i huusvagn. Hurra, hurra, hurra!

Så om ni ser/hör en tjej med 15kg packning på tåget, som gärna sitter och sjunger föregående sång, då är det troligtvis jag.

Och du var bra på att cykla sa du?

Under dom senaste dagarna har jag och några kompisar haft många intelligenta disskutioner.
Bland annat om det här mer IQtest via internet. Att man med hjälp av några frågor på datorn ska få fram sitt IQ, inte så troligt kanske?

Jag: Nää, jag tror inte att man kan mäta sitt IQ via datorn så.
Kompis #1: Precis! Om man tex förstår djuren väldigt bra så tycker jag att det är en sorts intelligens.
Kompis #2: Jaa, och så kan man vara bra på att cykla!
Jag och kompis #1: Eeeeh.....? Okej!

Låt den rätte prata eller håll tyst, Andrea's visdomsord

Jag gissar att alla som läser min blogg redan vet detta, och många har hört, så pratar jag verkligen näst intill oavbrutet. Jag skulle väl inte kalla min klass lugn precis, men på morgonen så brukar dom flesta vara ganska tysta, med några undantag.

Idag skulle vi bestämma saker som har med klassresan att göra och jag var uppmärksam på vad som sas. Efter ett tag började det bli ganska livligt vid ett av borden, så jag tar saken i egna händer...

Jag: Men håll tyst för fasen!
En av dom pratglada: Jag försöker!
Jag: Det är bara att stänga käften!

Faktiskt så vet jag inte var som var roligast i detta ögonblick. Att det är jag av alla som säger åt folk att vara tysta, att personen försöker att hålla tyst eller att alla blir tysta.

Matakuten, hjälp...?

Jag brukar inte gnälla på skolmaten .... -Okej, vem försöker jag lura? Vi börjar om!-
Ibland händer det att jag gnäller .... -Äh, ett till försök!-
Jag brukar riktigt ofta gälla och klaga över hur vidrigt äcklig skolmaten är .... -Där satt den!-

Okej, jag vet att barn i Burundi svälter och så, men vilken normal unge gnäller inte på skolmaten? Jag menar, vi är bortskämda snorungar hela bunten som inte uppskattar vad vi faktiskt har. Mat för hela 7 kr, det känns riktigt bra! Att fångarnaa mat kostar mer är bara en bagatell. Så nu ska jag ändra inställning:

Kaviarfisk: Härligt!
Blodpudding: Mums!
Lever: Härligt mumsigt!
Kroppkakor: -Tänk på barnen, tänk på barnen- Underbart, härligt och mumsigt!
Broccoligratäng: Underbart, härligt, mumsigt och otroligt ......

Nej, jag kommer alltid vara en bortskämd snorunge som klagar över skolmaten..