Dag 1

Idag har det hänt ganska mycket. Som vanligt när jag gör något så blir det fel. Första problemet inträffade på tåget strax innan Huddik då min tidning försvinner ner bakom stolsbordet. Mamma fotar och jag ligger på golvet och försöker hitta den. Efter 10 minuter lyckas jag äntligen, den hade ramlat ner på golvet...

Lite senare ska vi gå bort till restaurantvagnen. Jag blir såklart kissnödig på väg dit och eftersom toan i våran kupé är upptagen så bestämmer jag mig för att gå i nästa vagn. Jag gör det jag ska och när jag ska spola låter toan SPLOOF, eller nja, mer SLUURSPOOF. Jag blir chockad och skriker "SHIT!" eftersom jag tror att jag har lyckats spränga toan och alla i vagnen hör det. Några skrattar medan andra förvånat kollar upp när jag kommer ut, det visade sig vara den tysta vagnen.

Vi handlar våran mat och allt går bra tills vi kommer till våran kupé igen med våra brickor. 1, 2, 3... Tåget guppar till och mamma tappar balansen. I nästa stund träffar hennes bricka en stol, precis bredvid en mans huvud. Maten börjar läcka och han, som sitter och halvsover, kollar upp med en blandning av irritation och förvåning. Som om inte det var nog snubblar hon till igen och landar på sidan på armstödet och i mannens knä. Jag skrattar och mamma försöker mellan fnissen att be om ursäkt. MEN, inte en ändå person drog på munnen eller något, torrbollar!

Lite senare ska mamma hämta en påtår och lyckas igen. På väg ut från den berömda tysta vagnen fungerar inte dörrarna. Hon ställer sig och drar med full kraft i den och lyckas efter mycket om och men få den att öppnas, 3 dm. Genom den lilla glipan ska hon sedan försöka tränga sig emellan och när hon står där med ett ben på vardera sida om dörren kommer en tjej.
"Jaa," säger hon. "dörrarna kan vara lite tröga ibland.."

Vi kommer i alla fall fram till Stockholm och lyckas släpa våra saker till lägenheten.

Klockan 18.20 gick vi på bio, Flickan som lekte med elden. Mammas gamla klasskompis Micke var med och spelade en blonderad, robotliknande bov. Av någon anledning skrämde han mig, fast det kanske inte var så förvånande.
Förutom att vi satt längst fram och jag nästan var tvungen att kolla i kors så gick det bra. Bakom oss satt ett gäng tjejer, varav en som kommenterade allt som dom sa på filmen. Ganska underhållande faktiskt.

Ett fåtal saker hon klämde ur sig:
Någon blir mördad ~ Hoppsan!
Person går in i ett hus ~ NEEJ!! Spring ut nu då!
Person springer ~ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!
En kille man inte har sett förut kommer ~ Kolla han! Vem är han? Är det mördaren? Eller han? VEM är ha..... (Där hinner hon inte längre eftersom kompisen avbryter med ett "Håll käften!")

Men filmen var bra, tjejens kommentarer var bäst och livet fungerar.