Det var det värsta!

Hm, det här är verkligen lågt! Inte ens ett litet grattis har ni tid att skriva?
Och från tårtor till stekpannor, hej mina vänner!

Förresten, visst är min tårta snygg?

Slutet, mina vänner. SLUTET!

Japp, detta är mitt sista blogginlägg ..............................
som femtonåring!
Allt är fixat inför imorgon, till och med drickan som ni ser på bilden ovan! Denna goding köpte jag i stan i helgen, för man kan väl köra blandsaft i SodaStreamen? Va? VA? Tur, jag tänkte väl det. Hur pinsamt vore det inte om jag hade fel?
PUSS och tja tja! För man avslutar väl inläggen så? Va? VA?

Vilken valde Andrea?

NY TÄVLING!
Vilken valde Andrea? Första personen att svara rätt vinner, förutom den stora äran, ..... vänta? Äran är tillräcklig!

Så: WC vs WC, vilken valde Andrea?

ÅNGEST..........

..... känner jag konstigt nog inte av så mycket, än. Just nu är jag inloggad på Dexter och fixar runt bland mina gymnasieansökningar, det är lite jobbigt. Till 90% ska jag gå Media, men det finns fortfarande 10 små procent som funderar på Samhälle inriktning text & media. Men det löser sig väl nog.. Kanske.. Typ.. Ja.

Och nu till bilden ovan.. Här om dagen fick jag för mig att testa mina kunskaper om Asien i Seterra, och som ni troligen ser så hade jag alla rätt för ett bra tag sen -till en prov såklart- och nu ......

I alla fall! Nu släpper vi det och siktar framåt,
// 'Emo-Markuus'

Hej älskling, jag igen!

Okej, jag är inte speciellt rolig än, MEN...

Jag sitter här uppe vid datorn när det plötsligt börjar tjuta. Jag försöker komma på vad fasen det är och drar snabbt slutsatsen att det är min kind, eller snarare käke, som piper. Jag gapar -och gapar, och gapar, och gapar- i misslyckade försök att på något sätt kväva ljudet.

När inget funkar funderar jag på hur sjukt det skulle vara om min kind lät så pass intensivt att det kunde tolkas som en tinitusskada. Innan jag vet ordet av börjar ljudet sakta försvinna och då inser jag att det inte alls är min kind, utan....
EN VATTENFLASKA.

Jag skulle kunna säga att jag är trött, jag skulle även kunna säga att jag är ledsen. Jag skulle kunna säga sjukt mycket för att ge någon vettig förklaring, men det skulle inte hjälpa. Det är bara att inse, jag är inte Guds smartaste barn.

Nya, bättre tider.. Eller hur var det nu igen?

Hej, det var länge sen! Tur att det inte är mitt fel då, eller ja.. Jag ska inte be om ursäkt, det är ändå inte många som kikar in här, men ni ska få en liten förklaring:

Sista skolveckorna brände jag nästan ut mig själv. Jag kissade hårt -som Björn Gustafsson så fint uttrycker sig- för att hinna med allt jobb inför betygssättningen, vilket trots att det gav resultat var riktigt tufft. Under tiden hände det en hel del roliga grejer och jag tänkte varje gång "Ååh! Det här måste jag verkligen blogga om", men som alla ser så gjorde jag inte det.

Lovet omgav mig plötsligt och jag var riktigt glad, men sanslöst trött och orklös vilket är förståligt när man går i 9an. Jag bestämde mig för att börja skriva igen i tisdags men tappade helt lusten när jag hörde att en vän till familjen dött.

Det kom verkligen som en stor chock. Av alla personer var nog h*n den sista jag trodde skulle lämna världen. Det är verkligen svårt att förstå att någon är borta, en person som alltid har funnits.

Jag är av egna erfarenheter ganska bra på att tackla dödsfall och har inga problem med att gråta inför andra personer. Men vem sörjer gärna inför alla? Bara för att man inte gråter konstant betyder det inte all man är helt känslokall. Det handlar om att fokusera och lyckas gå vidare om man ska orka leva i nuet.

Så alltså... Jag är inte deprimerad, jag är bara less! Jag kommer tillbaka om ett tag, en stund, något sånt, när jag är rolig -eller snarare inte lika tråkig-. Så mina vänner, ett onödingt långt blogginlägg om att jag inte ska blogga! Wiihoo! Vad ocool man kan vara, det låter bara som någon fjortis.

Ajdå, hets mot folkgrupp! Jag får väl skylla på sinnesförvirring eller något i den stilen. Haha!