Hej älskling, jag igen!

Okej, jag är inte speciellt rolig än, MEN...

Jag sitter här uppe vid datorn när det plötsligt börjar tjuta. Jag försöker komma på vad fasen det är och drar snabbt slutsatsen att det är min kind, eller snarare käke, som piper. Jag gapar -och gapar, och gapar, och gapar- i misslyckade försök att på något sätt kväva ljudet.

När inget funkar funderar jag på hur sjukt det skulle vara om min kind lät så pass intensivt att det kunde tolkas som en tinitusskada. Innan jag vet ordet av börjar ljudet sakta försvinna och då inser jag att det inte alls är min kind, utan....
EN VATTENFLASKA.

Jag skulle kunna säga att jag är trött, jag skulle även kunna säga att jag är ledsen. Jag skulle kunna säga sjukt mycket för att ge någon vettig förklaring, men det skulle inte hjälpa. Det är bara att inse, jag är inte Guds smartaste barn.