Nya, bättre tider.. Eller hur var det nu igen?

Hej, det var länge sen! Tur att det inte är mitt fel då, eller ja.. Jag ska inte be om ursäkt, det är ändå inte många som kikar in här, men ni ska få en liten förklaring:

Sista skolveckorna brände jag nästan ut mig själv. Jag kissade hårt -som Björn Gustafsson så fint uttrycker sig- för att hinna med allt jobb inför betygssättningen, vilket trots att det gav resultat var riktigt tufft. Under tiden hände det en hel del roliga grejer och jag tänkte varje gång "Ååh! Det här måste jag verkligen blogga om", men som alla ser så gjorde jag inte det.

Lovet omgav mig plötsligt och jag var riktigt glad, men sanslöst trött och orklös vilket är förståligt när man går i 9an. Jag bestämde mig för att börja skriva igen i tisdags men tappade helt lusten när jag hörde att en vän till familjen dött.

Det kom verkligen som en stor chock. Av alla personer var nog h*n den sista jag trodde skulle lämna världen. Det är verkligen svårt att förstå att någon är borta, en person som alltid har funnits.

Jag är av egna erfarenheter ganska bra på att tackla dödsfall och har inga problem med att gråta inför andra personer. Men vem sörjer gärna inför alla? Bara för att man inte gråter konstant betyder det inte all man är helt känslokall. Det handlar om att fokusera och lyckas gå vidare om man ska orka leva i nuet.

Så alltså... Jag är inte deprimerad, jag är bara less! Jag kommer tillbaka om ett tag, en stund, något sånt, när jag är rolig -eller snarare inte lika tråkig-. Så mina vänner, ett onödingt långt blogginlägg om att jag inte ska blogga! Wiihoo! Vad ocool man kan vara, det låter bara som någon fjortis.

Ajdå, hets mot folkgrupp! Jag får väl skylla på sinnesförvirring eller något i den stilen. Haha!