Stresspackning 2.0

Imorgon tar jag mitt pick och pack för att bege mig bort mot Värmlands djupa skogar – Höljes med andra ord. Där väntar rallycross EM troget på mig, som det har gjort de senaste fyra åren, både jobb och semester.

Just nu borde det vara stresspackning som gäller, men uppenbarligen så sitter jag här istället och slösar bort dyrbara minuter. Men som det trogna sista sekunden-packaren så får det bli samma visa i år som alla andra år. Jag springer runt som en vimsig höna klockan sju på morgonen och letar efter viktiga saker som måste ner i väskan.

Dagens leende gav för övrigt denna video mig – Zac Efron och Vanessa Hudgens pratar försöker prata svenska.
Jag kanske borde be Tanner visa upp med sina möjliga svenskatalanger så slipper kanske min krassliga engelska låta lika dum.

Jag skriver när jag skriver, och vi hörs när vi hörs.

"Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden."

Jag måste säga att jag har hittat dagens åsikt!

Jag fastnade för det som sades om Svenska nationalsången. Min kusin går i en skola i Stockholm (jag vet inte om just det har någon betydelse, men jag påpekar det ändå) och på skolavslutningen fick ingen sjunga Sveriges nationalsång – för det uppfattades som rasism!

Vad fasen menas med det?! Vi bor i Sverige, oavsett ursprung och kultur, så bor vi i landet Sverige. Varför får då inte den sång som i över 100 år symboliserat landet sjungas på en högtidsdag? Är inte det diskriminerande åt motsatt håll?

Jag tycker självklart att alla ska få ha sin egen tro – kristen som muslim, det har ingen betydelse – och jag är så långt ifrån rasist som man kan komma. Men jag tycker ändå att vi alla ska anpassa sig till vissa delar av ”den här” kulturen.
I många Svenska skolor går man till kyrkan under skolavslutningar och sjunger nationalsången – det får man till viss del acceptera, för det är så den traditionen är. Det är ingenting som jag vill ändra på och som "icke-kristen" tar jag inte illa upp när prästen pratar om Gud, Jesus, Bibeln etc.

Men en sak vet jag inte: Är det "invandrare"/personer från andra kulturer som faktiskt tar illa upp av denna sång eller är det regeringen som är så sanslöst rädd för att göra "fel"? Förbjuder skolan sången för att inte riskera att trampa någon på tårna?
Och den största frågan: Är det rätt?

Och om detta nu klassas som rasism vad ska då hända här näst?

Stalker?

Jag sitter i skrivande stund och försöker ta reda på all information som går om Tanner Foust – det går.. sådär. Jag har lärt mig en del, vilket jag har antecknat, men det går ändå.. sådär.
Så finns det en X-gamesnörd som kan ge mig en privatlektion? I så fall vet ni vad ni ska göra!

Psst, ni ska kommentera då.

Uppe med tuppen!

Alla storbloggare skriver ju ett morgoninlägg där det talas om att bloggaren ofta har försovit sig och nu måste rusa för att denne ska på något exklusivt.
Just nu är det jag som måste rusa, trots att jag inte har försovit mig, utan för att jag bloggar (dagens morgonironi). Jag ska vaccinera mig. Och nej, inte mot livmoderhalscancer, gulsot eller något liknande, lite coolare. Jag ska ta min 12års-spruta..

En helt vanlig dag i Andreas liv.

Under det här dygnet har det hänt en hel del spektakulära saker:

* Jag har – iklädd limegröna Foppatofflor, en XXL-tröja och ett par gigantiska Rosa Pantern-kallingar – rusat ut på gården inatt runt klockan halv ett för att skrämma iväg två gigantiska lappugglor som försökte äta upp grannens katt.

* Jag gick upp klockan 07:15 – prick!

* Jag har promenerat 8 kilometer – bara för att!

* Jag har även pratat med både Sven Wolter och Kim Anderzon.

* Jag skjutit med luftgevär.

* Jag gjorde.......

Okej, det var visst bara fem extraordinära och spektakulära saker, men det är mer än vanligt.

Imorgon kommer halva tjocka, feta släkten hit för att fira födelsedag... Men det bryr väl inte ni er om? Precis, det var ett helt ointressant tillägg. Stryk det!

Ni vet, ja... eum, jo!

Ni frågar er säkert, hur är läget hos mig?

Jag har inte badat i sommar. Mina ben är vitare än Edward Cullens hy. Jag har kvar min extrema fobi för skördetröskor och Micke Spreitz Ronald Niedermann. Jag har för lite pengar/är för snål för att handla kläder som jag egentligen inte är i behov av. Jag är trött och kissnödig. Jag har ångest över allt som ska ner i den lilla, lilla resväskan inför en veckas semester i Värmland.

Hur fasen tror ni läget är? Det är – stabilt så att säga.

Första dagen utan skolplikt:

Det finns säkert några vilsna själar där ute som undrar hur jag firade min första, hela, dag utan skolplikt? Inte? Synd, men jag ska berätta det ändå!

Jag vaknar, tidigt och bra, klockan 13:20 efter en lång natt med andra glada sommarlovsfirare. När det sedan bär av mot rallytävlingen ser vi till våran förvåning att det står två hästar på rastplatsen bara 1 km från vårat hus. Vi stannar och medan pappa åker bort till ägarnas hus stannar jag och mamma för att se till att inte hästarna blir påkörda.

När jag står där, precis framför en gigantisk islandshäst, slås jag av tanken att jag är på gränsen till hästrädd. Hästen kollar förbryllat upp på mig som om han har hört mina tankar och känner sedan för att retas lite med mig. Så, han börjar trava ut mot vägen med ett hånflin på läpparna.

När jag springer ut på vägen – för att stoppa hästen på så sätt utan att jaga efter den – kommer det två bilar. Jag ställer mig i mitten på motsatt körfält och börjar med stora armrörelser att vinka ner farten. Men icke sa nicke! Den första bilen gasar förbi i 110 km/timmen. I den situationen blir man lätt sur förstår ni, så jag höjer mitt mellersta finger och skriker för allt jag är värd "In your rygg! Sänk farten för *censur* din *censur* utländska *censur*. *censur x75*"
Att bilen var utländsk borde inte ha haft någon som helst betydelse angående mina två tecken, jag tror varenda kotte i Europa förstår dessa.

Nu undrar ni säkert: Hur gick det då? Vad hände med hästarna?
Jag – numera även kallad Hästproffset – och mamma lyckades driva hästarna tillbaka till deras hage där ägarna snabbt kom farandes och tog över.
Att en av hästarna nästan sket på mig, det är en annan historia.

PUSS!

It's the final countdown.

Nu är det the final countdown – på riktigt!
Jag var entusiastisk. Jag kunde inte sluta tänka på att imorgon: då slutar jag grundskolan. Det pirrade i hela kroppen. Jag var som i en delad längtan. Jag både ville sluta, samtidigt som jag skulle sakna gemenskapen som så länge funnits. Det kändes kul: att stå där allihop en sista gång. Att kramas. Att se minerna på personerna som man delar ut rosorna till. Att bara vara. Nu är det bara ångest i min 160 cm höga kropp. Jag insåg precis – till min fasa – att jag inte kan hela sången som vi nior ska sjunga i kyrkan i morgon.

Får man svära? Bra, tack! För här kommer det: SATAN!

Förresten: Jag köpte 30 rosor, gissa vad alla kostade? 650 kr. SEXHUNDRAFEMTIO RIKSDALER! Får man svära? Bra, tack! För här kommer det: SATAN!

Sanning, ooh sanning.

...... aj!

Jag hann vara hemma med mitt nyinköpta "SUPER STRONG lösnagellim" i exakt tio minuter innan två av mina fingrar satt fast i varandra. Nu har jag ont, men jag har lärt mig en läxa: Torka inte bort lim som har hamnat på ditt pekfinger med tummen – står det att limmen torkar snabbt så torkar det helt enkelt snabbt!

Att pappa varnade mig för att inte limma fast mig själv precis innan det hände behöver vi inte ta upp här och nu.

Ojdå,

Om en vecka går jag ut NIAN och det är SOMMAR nu!!!

...... ville bara säga det ifall någon vilsen själ – läs Andrea - hade för tillfället förträngt det.
Ska vi riva hela haket?

Årets första, ärliga jordgubbar.

Jag har varit – och är än i dag – allergisk mot en hel del saker, lika så jordgubbar. Även om jag inte har varit superallergisk mot dessa godsaker så har jag såklart aldrig erkänt det – trots alla blåsor som bildades i min lilla mun. Jag visste helt enkelt att mamma aldrig skulle låta mig äta dom om jag berättade det. Idag mina vänner hände det plötsligt: Jag tog mod till mig och berättade för mamma att jag är allergiskt mot jordgubbar och förklarade varför jag inte hade sagt det tidigare. Hon bara ryckte på axlarna och svarade "Jaha. Men lite hade du ändå inte dött av."
Efter alla dessa hemlighetsfulla år!

Nu har jag ont i munnen. Men goda, det var dom allt. Och lever, det gör jag också!

En kyss i rusningstrafik...

När jag var i Stockholm och praoade förra året så såg jag den här texten på ett broräcke bakom busshållplatsen. Dessa ord har cirkulerat i mitt huvud sen dess. Jag gillar dom på något vis – samtidigt som jag inte alls förstår vad det är som menas. Vad är egentligen budskapet? ”En kyss i rusningstrafik..."

Är det poetiskt? Är det någon form av ett argt meddelande? Är det bara på skämt? Är det namnet på en grupp; ett MC-gäng, en kristen sekt, ett band, sjuårige Niklas pokemonklubb, någons blogg eller en skola? En hälsning till alla stackare som sitter där i dom långa köerna och värnar på att få komma några meter framåt? Är det en rad ur en sångtext? Är meningen inte färdigskriven? Är det ett personligt brev till någons käraste? Det ser ut som att det är gjort med hjälp av en mall, är det så? Jag vet verkligen inte och kanske är det mig som det är fel på. För om det är självklart så får ni gärna tala om det för mig: Vad menas med "En kyss i rusningstrafik..."?

Jag gillar i alla fall hur det låter, det känns jävligt rätt bara.
En kyss i rusningstrafik...