Första, RIKTIGA snö!

Ikväll kom säsongens första riktiga snö - det vill säga att den stannar kvar på marken och inte smälter som det gjorde i fredags. Självklart så var jag tvungen att springa ut och göra en snöängel. Vad tycks? Erkänn, den är riktigt vacket! Erkänn!

Tankeläsning

Det är mycket jobb i skolan nu och eftersom jag har extremt höga krav på mig själv så blir det extra jobbigt.
Jag köpte en VeckoRevyn för några dagar sen för att koppla av lite – men har inte hunnit läsa den förrän idag. Jag tittar igenom tidningen och när jag kommer till horoskopen så letar jag snabbt reda på mitt där jag läser detta:

"Nöjesliv och kanske en resa kan fungera bra, särskilt innan 21/10. Men egentligen är det du behöver nu lugn och ro. Du blir stressad och trött av minsta lilla och har dessutom en tendens att ställa enorma krav på dig själv, både hemma och i yrkeslivet. Försök varva ner lite."

Helt ärligt så är det skrämmande, och komiskt, hur mycket det är som stämmer. Jag funderar faktiskt på om mamma har mutat tidningen och betalat dem för att skriva just så eftersom jag inte lyssnar på henne..

Mitt livs första badmintonmatch

Det känns helt okej faktiskt. Trots att dagen började med att jag glömde mitt badmintonracket hemma och fick vända för att hämta det och att jag inte allt vann så är jag nöjd med min prestation. Sen så var det ju ingen som smashade bollen rätt in i mitt öga som på träningen i torsdags. Bara det är bra!

Och även om jag bara har tränat riktigt i två veckor, och inte borde ha några krav på mig själv, så kände jag av prestationsångesten.
Men övning ger färdighet. Så vad säger vi? Top tre i VM nästa år?

Den som väntar på något gott...

Idag, 10 dagar senare, dök äntligen det efterlängtade paketet från Cdon upp. Inte en dag för sent med andra ord.

Nu ska jag fortsätta med skolarbetet. Jag hoppar för närvarande mellan en egentillverkad SJannons som ska vara Budweiser-stil i InDesign, 50 frågor om ekologi inför provet och en bok – Tusedays with Morrie – som ska läsas på engelskan.

Men jag blev alltså på märkbart bättre humör efter att ha lyssnat igenom skivan. Dagens räddare i nöden. Bra musik dem här, Von Benzo!

One of the kind..

Mamma: Jag lånade din hudkräm! Men den var inge bra..
Mamma håller fram händerna så att jag kan lukta på den. Jag ryser till eftersom jag alltid tyck att doften på pricken påminner om penicillinet för barn som jag fick när jag var liten.
Jag: Men mamma! Det där är ju inte hudkräm! HA-HA-HA!
Mamma: Inte ...?
Jag: Nej, det är ju duschkräm!
Mamma: Nej, nu skojar du ...!
Jag: Men nej!
Mamma går in i badrummet och sköljer av händerna i handfatet.
Mamma: Ja men titta! Det löddrar ju!

Dags för en förändring,

Jag har aldrig lyckats hålla på vinnaren i Idol. Först var det Mathias Siroiney, men han försvann ganska fort ut ur tävlingen. Sen fastnade jag för Robin Bengtsson – men inte heller den gången nådde hela vägen. I fjol blev Jon direkt min älskling, men han åkte ut innan fredagsfinalerna. Då bytte jag efter ett programs deppande till Rabih, som även han åkte ut. I ren desperation tog Eddie över platsen – som åkte ut bara någon vecka senare..

Vart förökar jag komma här egentligen? Jo, att mina favoriter inte är Svenska folkets favoriter. Men i år ska det bli ändring på det! I år ska det gå hela vägen! Min favorit ska klara det här! MIN älskling ska vinna Idol 2010! För nu är jag fasiken trött på att alltid förlora!
Jay, vi fixar det här du och jag..

Andrea - kl 00:30

I natt vaknade jag och befann mig i ett sånt tillstånd där man är mitt emellan dröm och verklighet. Men i detta fall var jag uppenbarligen mer i drömläget än jag anade.

I alla så vaknade jag till i natt och kunde inte komma på vilket håll jag låg åt i sängen, så jag kände mig om för att lista ut vart jag var. Det jag kände både framför mig och på båda sidorna bredvid mig var det en vägg..
Jag blev mycket förbryllad och började kolla efter klockradion för att få ett hum om hur sjutton jag egentligen låg.

Det var ungefär här någonstans som jag vaknade till på riktigt och insåg vart jag var.
Jag hade ställt mig upp i sängen bredvid huvudkudden och stod där och lutade mig mot hörnet samtidigt som jag slog med båda händerna i väggen och skrek "Aj, aj, aj!"

Nu i efterhand är det många frågor och oklarheter som cirkulerar i mitt huvud och jag är faktiskt lite rädd på riktigt!

Förresten, har någon numret till en bra psykolog kan nu gärna skriva det i kommentarsfältet. Eller varför inte; ta mentalsjukhuset direkt.

Tävlingsdax!

Var på badmontonträning idag och jag bestämde mig helt enkelt för att vara med i tävlingen Distriktsfjädern nästa lördag här i Östersund. Det finns faktiskt en hel del saker, förutom min tränare, som övertalade mig.

För det första; Det finns en del andra nybörjare.
För det andra; När jag förlorar kan jag kontra med "Äh, jag har bara spelat i fyra veckor!" – och plötsligt så verkar man mycket bättre… Eller ja, inte lika värdelös.
För det tredje; Väntar jag längre tills jag tävlar första gången så kan jag inte använda den klockrena repliken ovan.
För det fjärde; Vad är det värsta som kan hända? Att jag förlorar – ”och det är ju ingen big deal.”
För det femte, och detta är den största anledningen; Alla får medalj!

Alltså förväntar jag mig nu en stor hejarklack som bygger pyramider, har pompoms, sjunger klockrena ramsor, viftar med diverse plakat, bär Andrea-träjor osv. Ni vet, diskret och simpelt..

Så kan det gå!

Idag står klassfoto på shemat. Självklart ställde jag klockan extra tidigt, 06:00, för att hinna göra mig redo. Tyvärr så sklle jag bara "vila ögonen" på det traditionella sättet och vaknade klockan halv 7 igen. Så nu har jag stressat som en idiot.

Förresten. Icas havrekuddar smakar kartong...

Nära döden-upplevelse

Nyss gick jag ner från Tennishallen till stan. När jag är några meter från korsningen så kommer en bil i ganska hög fart och kör in i en annan. Det flyger röda delar och glas överallt och jag själv gapar som en galning medan skuttar bort från trottoaren till gräset.

Bilen som blev påkörd får sladd och börjar åka mot mig, men får stopp ungefär fem meter bort.
När båda bilarna har parkerat går jag, fortfarande gapande, fram till bilen, som sladdade mot mig, för att kolla läget:

Jag: Behövs jag? Eller kan jag gå?
Kille: Nej, du kan nog gå..
Jag: Okej. Men…. shit vad rädd jag blev!
Killen: Jag förstår det!
Jag: Men....... lycka till då.
Killen: Haha! Ja, tack.

Nu i efterhand känns kanske inte "lycka till" som den perfekta frasen att säga efter en krock. Lycka till med vad? "Lycka till med att träffa fotgängaren nästa gång", "Lycka till med att bli bättre på att köra bil", "Lycka till med att laga bilen", "Lycka till med att få ut pengar på försäkringen". Jag tänkte nog på något som mest lutade åt det sista alternativet. Men; 1. Jag var chockad 2. Killen skrattade faktiskt. Kanske åt mig, men ändå.

I alla fall, jag lever!