Den sanna konsten att göra bort sig..

Är det någon sorts talang som jag besitter så är det den eviga konsten att göra bort mig. Det är något som ligger i släkten.

Igår var jag och familjen på Mediamarkt för att kolla efter julklappar, mamma fick då syn på en kille.
Mamma: VEM är han?! Hjälp mig komma på! Jag känner honom!
Jag: Vart?
Mamma, som pekar entusiastiskt: Han kommer där!!
Jag: HAHAHA!! Men mamma, det är ju han i Robinson!
Mamma: Jaha, oj...
Mamma höjer nu rösten.
Mamma: Då känner ju inte jag honom!
Killen kollar lite generat upp och skrattar upp och skrattar.
Jag: Förlåt, vi trodde att vi kände dig.
Robinson-Erik: Haha! Det är lugnt.


Under de närmaste tio minuterna så dök han alltid upp där vi var och vid ett flertal tillfällen var jag nära att krocka med honom. På vägen ut ur affären så såg jag att de sålde övervakningkameror.

Jag: MAMMA! KOLLA!! De säljer övervakningskameror!!
Mamma: Mm...
Jag: Men mamma! Fatta vad coolt! Jag vill ha det utanför min lägenhet!
Mamma: Ska du sätta upp det så att du kan spana efter snygga grannar?
Jag: Ja, exakt! COOLT, mamma!
Jag ser att mamma kollar bort från mig och vänder mig om jag också. Där står Robinson-Erik och skrattar. Jag tvivlar faktiskt på att det var MED mig, och snarare ÅT mig.

Väl ute ur affären stöter vi på honom igen – denna gång nickar har "hejdå."


Det sägs ju att det är bra att göra intryck..

Tankeläsning

Det är mycket jobb i skolan nu och eftersom jag har extremt höga krav på mig själv så blir det extra jobbigt.
Jag köpte en VeckoRevyn för några dagar sen för att koppla av lite – men har inte hunnit läsa den förrän idag. Jag tittar igenom tidningen och när jag kommer till horoskopen så letar jag snabbt reda på mitt där jag läser detta:

"Nöjesliv och kanske en resa kan fungera bra, särskilt innan 21/10. Men egentligen är det du behöver nu lugn och ro. Du blir stressad och trött av minsta lilla och har dessutom en tendens att ställa enorma krav på dig själv, både hemma och i yrkeslivet. Försök varva ner lite."

Helt ärligt så är det skrämmande, och komiskt, hur mycket det är som stämmer. Jag funderar faktiskt på om mamma har mutat tidningen och betalat dem för att skriva just så eftersom jag inte lyssnar på henne..

Dags för en förändring,

Jag har aldrig lyckats hålla på vinnaren i Idol. Först var det Mathias Siroiney, men han försvann ganska fort ut ur tävlingen. Sen fastnade jag för Robin Bengtsson – men inte heller den gången nådde hela vägen. I fjol blev Jon direkt min älskling, men han åkte ut innan fredagsfinalerna. Då bytte jag efter ett programs deppande till Rabih, som även han åkte ut. I ren desperation tog Eddie över platsen – som åkte ut bara någon vecka senare..

Vart förökar jag komma här egentligen? Jo, att mina favoriter inte är Svenska folkets favoriter. Men i år ska det bli ändring på det! I år ska det gå hela vägen! Min favorit ska klara det här! MIN älskling ska vinna Idol 2010! För nu är jag fasiken trött på att alltid förlora!
Jay, vi fixar det här du och jag..

Första dagen utan skolplikt:

Det finns säkert några vilsna själar där ute som undrar hur jag firade min första, hela, dag utan skolplikt? Inte? Synd, men jag ska berätta det ändå!

Jag vaknar, tidigt och bra, klockan 13:20 efter en lång natt med andra glada sommarlovsfirare. När det sedan bär av mot rallytävlingen ser vi till våran förvåning att det står två hästar på rastplatsen bara 1 km från vårat hus. Vi stannar och medan pappa åker bort till ägarnas hus stannar jag och mamma för att se till att inte hästarna blir påkörda.

När jag står där, precis framför en gigantisk islandshäst, slås jag av tanken att jag är på gränsen till hästrädd. Hästen kollar förbryllat upp på mig som om han har hört mina tankar och känner sedan för att retas lite med mig. Så, han börjar trava ut mot vägen med ett hånflin på läpparna.

När jag springer ut på vägen – för att stoppa hästen på så sätt utan att jaga efter den – kommer det två bilar. Jag ställer mig i mitten på motsatt körfält och börjar med stora armrörelser att vinka ner farten. Men icke sa nicke! Den första bilen gasar förbi i 110 km/timmen. I den situationen blir man lätt sur förstår ni, så jag höjer mitt mellersta finger och skriker för allt jag är värd "In your rygg! Sänk farten för *censur* din *censur* utländska *censur*. *censur x75*"
Att bilen var utländsk borde inte ha haft någon som helst betydelse angående mina två tecken, jag tror varenda kotte i Europa förstår dessa.

Nu undrar ni säkert: Hur gick det då? Vad hände med hästarna?
Jag – numera även kallad Hästproffset – och mamma lyckades driva hästarna tillbaka till deras hage där ägarna snabbt kom farandes och tog över.
Att en av hästarna nästan sket på mig, det är en annan historia.

PUSS!

Sanning, ooh sanning.

...... aj!

Jag hann vara hemma med mitt nyinköpta "SUPER STRONG lösnagellim" i exakt tio minuter innan två av mina fingrar satt fast i varandra. Nu har jag ont, men jag har lärt mig en läxa: Torka inte bort lim som har hamnat på ditt pekfinger med tummen – står det att limmen torkar snabbt så torkar det helt enkelt snabbt!

Att pappa varnade mig för att inte limma fast mig själv precis innan det hände behöver vi inte ta upp här och nu.

Shit!

Sitter här med gåshud över hela kroppen efter att ha hört 12åriga Greyson Chance version av Lady Gagas Paparazzi. Vilken röst! Jag är helt tagen! Jag vet, ett skittrist inlägg, men jag måste bara säga det: Vilken stjärna! Med den rösten och charmen kommer han att gå långt.

Lyssna på honom här

Överarbetad och helfokuserad?

Det sägs ju att om man anstränger sig psykiskt riktigt intensivt så kan man börja blöda näsblod. Poängen är alltså att det hände mig idag - fast inte under nationella provet som ni lätt kan tro. Nej, nej.

Vi tjejer, har vi svårt att göra flera saker samtidigt? I såna fall så satte mig i en komplicerad tankesituation idag: Jag skulle springa, andas, tänka, kolla mig omkring och sparka fotbollen mot mål.
Att bollen flög till skogs hör inte hit - det. var. fortfarande. lika. psykiskt. påfrestande.

Så kan det gå! sa Herr blå.

Jag sitter inne på Felsms.com och skrattar runt åt olika, minst sagt pinsamma, sms när det plötsligt plingar till i min mobil:
"Hej kan du hjälpa till på 1:a maj fälttävlingen som terrängvakt. Lörd och/eller sönd. Man får sitta två vid ett hinder om du har nån kompis som vill oxå. Hälsn *namn* ."

Jag kollar upp numret och det visar sig tillhöra en 28-årig hästtjej som vill att jag ska vara vakt på någon hästtävling - i Tranemo. Nedanför Göteborg! Jag klottrar snabbt ner ett svar:
"Njae.. Eftersom jag bor i Jämtland så är det väl aningen långt att åka dit, men tackar som frågar. Haha, du har skickat fel va?"
Inom ett par minuter har jag fått ett svar med texten:
"Oj, Hoppsan va visst en siffra fel! Försöker igen..."

Jag önskar henne lycka till och där avslutas vår aningen märkliga konversation. Nu sitter jag här och flinar för mig själv. Jag tycker att felsms är bland det roligaste som finns och att jag får ett sånt sms under tiden jag läser om andras felsms, jag menar... Hur är det möjligt?