Det går åt helvete i alla fall..

Inte för att låta deprimerad eller så, och klaga ska jag inte göra - jag mat på bordet, vänner och föräldrar som älskar mig, och allt med mera.. Men vad fasen?

Jag är ganska realistiak i mitt tänkande, men nu börjar jag tvivla på om det faktiskt sitter en liten ettrig gubbe med vitt skägg där uppe bland molnen – vars enda uppgift är att driva med människor.

Jag håller precis på att flytta hemifrån och att få plats med mina ägodelar mitt rat på 43 kvadrats lägenhet – det borde vara tillräckligt med problem. Men icke sa nicke – nu ska den där lilla mannen komma på ännu mer elakheter: Varför inte förstöra hennes mobil? tänkte han säkert och artig som jag är på tackar för det! Jag har alltid älskat att smsa med.. tegelstenar.