fredag 10 september 2010

Du och jag, kompis, du och jag.

När jag insåg att min älskade mobiltelefon hade dimpt ner i brevlådan blev det både ett och annat glädje skutt. Jag plockade försiktigt fram telefonen ur det rosa pappret och såg till min glädje att det inte bara var jag som var glad över att vi åter igen var förenade:


Förlåt Tegelstenen – men våran tid tillsammans är över för den här gången..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar