måndag 1 juni 2009

Så kan det bli ibland...

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner bara för att trycka upp en kudde i ansiktet och bara skrika och gråta. Men problemet är att jag inte har en enda anledning att göra det! Visst att man måste få göra det någon gång, men det känar ju inget till. Mitt liv är underbart, så varför göra det liksom?
Är det för att jag är extremt skolless i slutet av terminen? Bara trött? För att jag lyssnar på en gråtlåt (Listen to your heart)? Lider med omgivningen? Eller bara en helt vanlig tonåring?

Jag bryr mig faktiskt inte heller längre. För nu mina vänner är jag glad igen! Och när blev jag glad? Jo, när låten tog slut... Så problemet var en jävla video på youtube! Det måste vara humor! Att en sång är det enda jag har att vara ledsen över. Fast ändå, det måste ju vara ganska skönt? Det finns ju dom som har det mycket värre än mig. Fast, det är nog en blandnig av den svårbotade inflamarus skoliarus lessiarus, dvs skolless-sjukan.

Men i alla fall: Men efter regn kommer solsken och även i slutet av den mörkaste tunnel kan man ana ljus.
//Den överglada positiva optimistiska ungen.

2 kommentarer:

  1. Pessimist-Nisse3 juni 2009 kl. 22:45

    Det där sista är en fet lögn xD

    SvaraRadera
  2. Såklart det inte är! Om man hoppas och kämpar så går det mesta att lösa.. Man kan inte deppa ner sig i saker som hänt i det förflutna, man måste fokusera framåt.

    Jag har varit med om mycket och förlorat flera de personer som betydde mest. Men se, jag lever idag. Man kommer över saker!Kanske inte helt, men man klarar av att gå vidare, bara man vill. Så är det=D

    SvaraRadera