Så sitter man här.....

Meningen var att jag nu skulle vara på övernattning i värsta stora huset, med nära till vattnet och kanoterna, med underbara klassen. Men så blev det inte, istället sitter jag här hemma.
Ensam, trött, febrig, med halsont och vitlöksklyftor i öronen. Det sistnämnda resulterar i vitlöksstinkande öron. Jepp, det är min mammas små huskurs-försök de.

Hon har även tryckt i mig nejlika som jag skulle ha och suga på i munnen. Det smakade skit och halsen blev inte ett dugg bättre.. Sen läste hon även upp ur en bok att man skulle lägga vitlök i en yllestrumpa och ha mot halsen. Det skulle även hjälpa om man drog en handduk mellan tårna (extra länge vid stortån) i två minuter. Jag bara skrattade och tyckte det var allmänt sjukt. Strumpor runt halsen och handdukar mallan tårna är nog det sista jag behöver.

Men så vitt jag vet så har hon alltid kommit med såna där konstiga huskurer, somliga hjälper och andra inte, men hennes blandning förra året tog priset!
En blandning vatten och potatismjöl som skulle göra magen bättre. Men, det misslyckades fullständigt totalt! Det smakade tusen gånger värre än nejlikan. Så istället spydde jag alltså upp allt och thats the end of the story.

Men i alla fall, idag runt fyra lyckades jag äntligen somna på soffan och även då lyckades mamma med sånt som bara några här i världen gör.
Om man säger såhär, jag blev väckt av inget mindre än Turkisk musik som spelades på extrem hög volym. Mamma, som egentligen skulle kolla på Mannen som talar med hundar och inte någon Turkisk TV-kanal, skrattar bara. Jag själv inser efter en stunds mumlande och muttrande att det är lite komiskt att hon börjar dunka turkpop medan hennes dotter ligger och sover, halvt döende.

Så detta mina vänner, detta är en helt vanlig dag som sjuk dotter till min mamma.