Ursäkta, men vad gör den där pinnen i min näsa?!

Idag var en av de absolut värsta dagarna i mitt liv! Eller okej, kanske inte i hela mitt liv, mer under de senaste 3 åren, men i alla fall.. Så grattis, ni ska få höra om den!

När jag fick tamiflun så blev jag mycket bättre, men sedan när jag slutade äta det blev jag sämre igen. Igår var jag tvungen att åka hem från skolan och väl hemma i soffan fick jag sjukt ont i halsen. Mamma ringde doktorn och efter ett bra tag i kön stängs telefontiden och mamma kastas ut.. Okej, inte kastas ut, det lät lite väl brutalt, men samtalet bröts.

Efter mycket om och men får hon äntligen tala någon på sjukstugan, och efter ytterligare några timmar inser dom att jag inte tagit några prover. Det bestämdes att jag skulle dit idag och ta prover och kolla halsen och svininfluensa.. Fast inte för att kolla om jag hade svininfluensa, det går inte att kolla i efterhand nämligen, utan för att se om jag har det nu. Jaa, jag förstod inte riktigt.. Men sagt och gjort så begav vi oss dit imorse klockan 10 med strikta instruktioner om hur vi skulle göra.

Den här gången fick mamma, men absolut inte jag, gå in via entrén och säga till att vi var på plats. Sen fick vi gå bort längs parkeringen och ställa oss utanför ett kontorsfönster. Bredvid fönstret fanns en dörr och under dörren stod en liten grön pall. Där mina vänner fick vi gå/klättra in.

När doktorn kommer har han på sig en gul skyddsdräkt och säger att han inte behöver munskydd, dvs om jag inte hostar på honom. Så jag lovar snällt att jag ska försöka att inte göra det. Han lyssnar på mina lungor och kollar min hals från ett säkert avstånd. "Tror han att jag bits?", "Luktar jag illa?" var frågor som dök upp i mitt huvud, men svaret var troligen bara rädslan för svininfluensa.

Lite senare byts doktorn ut mot en tjej med munskydd, som uppenbarligen litar hon inte på att jag inte ska hosta, och ta 3 prover. Så precis där blev dagen den värsta i mitt liv!´
Först "stryper" hon min arm för att sedan sticka in en 1 dm, nästan i alla fall, lång nål som ska tömma min kropp på blod. Jag har aldrig varit spruträdd, men klagar på att nålen faktiskt är överdrivet lång.
"Nu ska jag ta ett prov i din näsa!" utbrister hon plötsligt. "Jag ska alltså sticka in den här pinnen i din näsa och snurra runt. Om du ska nysa måste du nysa i pappret." Hon sträcker fram en bit papper och jag tar chockat emot det. Jag stirrar skräckslaget på henne och sedan på pinnen hon tar fram som är ännu längre än sprutan.

"SHIT!!" tänker jag. "Men okej, okej.. Andas nu. Det kan väl inte vara så farligt. Jag menar, det finns ju värre saker. Även om pinnen är extremt, sjukt onödigt, överdrivet lång!
Jag hade fel, det finns inget värre!

Jag fokuserar på den förstorade topsen som kommer närmare och närmare mot mig.
"Nej hjälp!" är det sista jag hinner säga innan jag sitter där med ögonen i kors och stirrar på pinnen som förs in i min vänstra näsborre. I början var det inte så farligt, det kittlades en aning men inget mer. Men pinnen åker bara längre och längre in. Tillslut var den så pass långt in att det kändes som att den nuddade kräkreflexen, petar ut ögonen och snurrar runt i hjärnan, samtidigt!

"Hur går det?" frågar hon glatt, i hopp om att jag skulle må bra. Inser hon vilken situation hon har försatt mig i?
"Jag ..... spyr!" viskar jag fram medan jag sluter ögonen och försöker koncentrera mig på att andas. Enligt mamma blev tjejens ögon stora som tefat efter att jag yttrat meningen och kort därefter var hon klar.

Jag pustar ut och öppnar långsamt ögonen som vid det här laget är smått fyllda av tårar.
"Jädra reflexer! Varför ska d ...." Jag avbryts mitt i mina tankar av att hon kör in pinnen i min högra näsborre.
"Neeeeej ....!" viskar jag och överväger seriöst att slå bort hennes hand och skrika olämpliga saker samtidigt som jag springer där ifrån.. Men jag sluter istället ögonen igen.

När hon äntligen är klar rinner mina tårar. Troligen av någon sort reflex, men också av lättnad över att det över. Det var en sån extremt obehaglig känsla, en som jag aldrig varit med om något liknande tidigare!
Glädjen varade så pass länge, trots att det fortfarande känns skumt i näsan NU, att halsprovet gick som en dans.

Svinisproverna skickades vidare till Östersund, som sen skulle skickas vidare till Umeå. Halsontet berodde på streptokocker, vilket slutade med Kåvepenin.

Så vad har jag fått ut av detta? Pencillin och skräckfyllda minnen.
Vad har ni fått ut av detta? En konstig detaljerad beskrivning om pinnar i näsan!


Så min fråga är: Är det någon annan som tagit den-långa-pinnen-i-näsan-testen? Och är det bara jag som tycker att det är sjukt hemskt?