Torsdag den 24, den nya otursdagen?

Dagen började helt okej. Engelskaförhöret gick okej, svenskan funkade okej, lunchen var okej och idrotten var .... inte så okej.

Eftersom jag har varit sjuk den senaste månaden så var det min första riktiga idrottslektion och det kändes riktigt skönt att få röra på sig igen. Friidrott stod på schemat och både längdhopp och kula gick helt okej. Problemen kom först när jag skulle hoppa häck.

Häckhoppningen, eller var det nu kallas, gick även den helt okej till en början. Men såklart kommer det ju alltid ett men när jag gör något, och i detta fall kom det i landningen efter sista häcken.

Jag råkar på något sätt landa helt på sidan av foten efter hindret och ramlar 'pang boom' ner på marken. I den stunden är smärtan så olidlig att jag tror att foten måste amputeras och att jag kommer få spendera resten av livet i en rullstol. Men eftersom jag klart och tydligt kände foten så insåg jag snabbt att det inte skulle bli så.

I alla fall. Dom två kompisarna som jag hoppade med kommer springandes till mig när dom ser mig ligga där och jag hör hur några vid höjdhoppningen ropar något om "Hjälp! Vi har en skadad.. Hjälp!". När jag kollar upp igen så ser jag läraren komma springandes i full fart. Han kollar till mig en liten stund innan han springer över till höjdhoppningen.
"Okej..." tänker jag. "Varför springer han dit om han skulle hämta stödstrumpor och is?"
Svaret kommer snart.

Borta vid höjdhoppningen har ännu en tjej ramlat i exakt samma stund som mig och gjort illa foten.

Dagen i ära hade vi en vikarie som gympalärare, men som tur är spelar han fotboll och har gått ett par kurser i hur man ska hantera skador. Han tycker personligen att jag ska åka in till sjukstugan och kolla upp det, och eftersom jag är så tyst, blyg och lydig så gör jag som vanligt och lyssnar på läraren.

Inne på sjukstugan träffar jag den andra tjejen, som har tagit den sista rullstolen den lilla tjuven, och vi skattar åt att vilken tur man kan ha. Att två stycken i samma grupp ska göra illa sig exakt samtidigt, är det speciellt troligt?

Jag får efter 45 minuters väntan komma in på ett 5 minuters långt besök hos världens coolaste doktor. Eftersom foten var konstigt blå så tyckte han att vi skulle åka in till Sollefteå och kolla upp det, och eftersom jag är så tyst, blyg och lydig så gör jag som vanligt och lyssnar på doktorn.

Inne på sjukhuset i Sollefteå är det ganska trist och det händer inte så mycket. Det mest intressanta var nog när jag satt och åkte runt, runt i en rullstol och sjöng ljudligt:
"What goes around, goes around, goes around ...."

Foten var i alla fall inte bruten utan bara illa stukad och totalt tog sjukhusresorna bara 3 timmar! För den andra tjejen däremot gick det inte lika bra. Hon fick vänta minst dubbelt så länge som jag, eftersom hon åkte till Östersund, och hon hade även brutit foten, stackaren..

Så nu tycker jag att jag borde slippa skador och sjukhusbesök, i alla fall ett tag.