Alla barnen drack öl, utom Andrea. För hon fick festisen på rea!

Igår var det knattedisco (som Sture beskriver det) på Hammarn. Om jag skulle räkna upp vilka som drack så skulle bloggen sprängas av överbelastning, nästan i alla fall. Det vär väl runt 15 nyktra där totalt.

Oavsett vem man pratade med, oavsett om man känner dom eller inte, så blev man erbjuden något att dricka. Tackade man nej hinner man få en frågande blick innan dom stapplar vidare till nästa. Tjejer gråter och killar slåss, 13åringar håller i burkar som inte alls innehåller Cola och i handfaten på toaletterna spyr folk i omgångar. Ute på planen står ett gäng med gratisfestisar i handen och skrattar mest av alla, nyktra!

Jag var nykter hela kvällen, 6 stycken festisar hann jag dricka till och med, men inte hade jag tråkigt för det. Tvärt om! Runt omkring en blev folk synligt påverkade och ramlade fram kors och tvärs, den fullaste av dom alla sluddrade även fram "Jag kan fasen inte bli full! Det går ju INTE!!". Sure, tänkte vi som fortfarande kunde stå upp.

Jag kommer inte bli en nykterist som fnyser åt allt som har med alkohol att göra, men jag har inget behov av att dricka nu. Jag kan skratta, sjunga och dansa utan sprit, men grejen är att jag även kan komma ihåg det efteråt. Om man som 13åring behöver alkohol för att kunna 'vara sig själv' så kan man ju inte vara stark som person. Många har frågat oss om vi är fulla och när man svarar nej bara skrattar dom. Tydligen är det för vissa en självklarhet att man måste ha druckit minst två cider och en starköl för att bete sig som oss.

Jag personligen tycker att det är något fel i dagens samhälle när personer i tidiga tonåren dricker så mycket på en skolfest att dom efter en timme ligger dubbelvikna i diket.

Opps I did it again

Idag slutade jag runt halv 1, det var riktigt skönt! Jag fick även skjuts hem av en kompis mamma så jag slapp vänta på halv 2-bussen. Skönt det med.

När jag kommer innanför dörren frågar mamma om jag inte tog in posten, 'Näe, men jag kan gå och hämta den!' svarar jag och springer ut genom dörren i min knallrosa jacka. Jag hoppar ner för trappan, skuttar förbi husknuten och gör en piruett förbi vår bil, sen kollar jag bort mot brevlådan och upptäcker det. Ca 20 meter längre bort står en vit bil parkerad, och föraren ser skapligt chockad, men mycket road, ut. Jag stannar på fläcken och utan att tänka en sekund vänder jag mig om och springer för allt jag är värd tillbaka in i huset. Väl inne inser jag hur korkat det var.

Inte nog med att jag kommer dansande fram över uppfarten, jag springer tillbaka i full fart också,. Jag undrar vad stackaren tänkte!
Men jag fattar verkligen inte varför jag gjorde det! I vanliga fall brukar jag inte skämmas, men idag gjorde jag tydligen det. Handla först, tänka sen typ.
När jag kommer innanför dörren denna gång ramlar jag bara ihop på golvet och viker mig i världens skrattanfall. Mamma undrar vad som har hänt och jag gör allt för att förklarar mellan mina skratt.

Någon minut senare går jag ut ännu en gång för att hämta posten. Men denna gång har jag 'bytt' utséende till en turkos jacka och hästsvans, ihopp om att inte bli igenkänd.

Så sitter man här.....

Meningen var att jag nu skulle vara på övernattning i värsta stora huset, med nära till vattnet och kanoterna, med underbara klassen. Men så blev det inte, istället sitter jag här hemma.
Ensam, trött, febrig, med halsont och vitlöksklyftor i öronen. Det sistnämnda resulterar i vitlöksstinkande öron. Jepp, det är min mammas små huskurs-försök de.

Hon har även tryckt i mig nejlika som jag skulle ha och suga på i munnen. Det smakade skit och halsen blev inte ett dugg bättre.. Sen läste hon även upp ur en bok att man skulle lägga vitlök i en yllestrumpa och ha mot halsen. Det skulle även hjälpa om man drog en handduk mellan tårna (extra länge vid stortån) i två minuter. Jag bara skrattade och tyckte det var allmänt sjukt. Strumpor runt halsen och handdukar mallan tårna är nog det sista jag behöver.

Men så vitt jag vet så har hon alltid kommit med såna där konstiga huskurer, somliga hjälper och andra inte, men hennes blandning förra året tog priset!
En blandning vatten och potatismjöl som skulle göra magen bättre. Men, det misslyckades fullständigt totalt! Det smakade tusen gånger värre än nejlikan. Så istället spydde jag alltså upp allt och thats the end of the story.

Men i alla fall, idag runt fyra lyckades jag äntligen somna på soffan och även då lyckades mamma med sånt som bara några här i världen gör.
Om man säger såhär, jag blev väckt av inget mindre än Turkisk musik som spelades på extrem hög volym. Mamma, som egentligen skulle kolla på Mannen som talar med hundar och inte någon Turkisk TV-kanal, skrattar bara. Jag själv inser efter en stunds mumlande och muttrande att det är lite komiskt att hon börjar dunka turkpop medan hennes dotter ligger och sover, halvt döende.

Så detta mina vänner, detta är en helt vanlig dag som sjuk dotter till min mamma.

Så kan det bli ibland...

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner bara för att trycka upp en kudde i ansiktet och bara skrika och gråta. Men problemet är att jag inte har en enda anledning att göra det! Visst att man måste få göra det någon gång, men det känar ju inget till. Mitt liv är underbart, så varför göra det liksom?
Är det för att jag är extremt skolless i slutet av terminen? Bara trött? För att jag lyssnar på en gråtlåt (Listen to your heart)? Lider med omgivningen? Eller bara en helt vanlig tonåring?

Jag bryr mig faktiskt inte heller längre. För nu mina vänner är jag glad igen! Och när blev jag glad? Jo, när låten tog slut... Så problemet var en jävla video på youtube! Det måste vara humor! Att en sång är det enda jag har att vara ledsen över. Fast ändå, det måste ju vara ganska skönt? Det finns ju dom som har det mycket värre än mig. Fast, det är nog en blandnig av den svårbotade inflamarus skoliarus lessiarus, dvs skolless-sjukan.

Men i alla fall: Men efter regn kommer solsken och även i slutet av den mörkaste tunnel kan man ana ljus.
//Den överglada positiva optimistiska ungen.

Grattis pappa!

Idag fyllde pappa 50 år, GRATTIS! Jag, som självklart är värdlens underbaraste dotter på alla sätt och vis (BEVIS: i sommras gav jag honom Linda Bengtzings autograf med texten "Till pappa Bengt"), skrev denna raplåt, mamma skrev såklart sin vers, till pappa.
Han sa att jag var tvungen att lägga upp den i "den där sk BloGGeN", så här kommer den:

Andrea:
Nu är det såhär att vi har en snubbe,
som just nu idag råkar bli en gammal gubbe.
Med käpp och rullator vacklar han förbi,
snart är det typ dags att skaffa egen premobil.
Om man blåser på honom faller han omkull,
som om han vore full.

Båda:
Pappa B, hoppa du me!
PAPPA B!
Känn gunget ta över hela rummet.
Pappa B, hänger du me?
PAPPA B!
Kom igen och hoppa du me!

Mamma:
Du är old nu, pappa du är old nu.
Men du rappar bättre än mamma.
Mamma hittar inte orden,
men tack för att du finns på jorden.

Båda:
Pappa B, hoppa du me!
PAPPA B!
Känn gunget ta över hela rummet.
Pappa B, hänger du me?
PAPPA B!
Kom igen och sjung du me!


Okej, kanske inte den bästa låten direkt. Men om Promoe kan köra sin Svenne Banan så måste en 15 årig tjej och hennes mamma få rappa, eller mer åt hållet skrika, Pappa B.

Premiärdoppet

Idag vart det premiärbad i Sörsjön. Imorse var det 3 grader i luften, så om ni är lite smarta kan ni nog lista ut min närta mening. --> Fy satan i gatan vad kallt det var! Inte för att jag hade några problem att komma i vattnet, det har jag aldrig, men mina miner när jag kom upp var nog oslagbara.
Jolin gick det lite långsammare för. Medan hon gick där i vattnet i hopp om ett smärtfritt dopp hann jag både smsa, bada, smsa, frysa, smsa, springa mig varm, smsa, skratta åt Jolin, smsa.. Och plötsligt händer det, taaadaa, hon BADAR.

Sen när jag nästan torkat helt kom jag på att vi inte hade några bildbevis på att vi faktiskt hade badat. Såå, det var bara att traska ner i vattnet för att få några fina bilder med ännu finare miner. Lucky me!

Pollen?

Idag efter musikalen så var vi uppe på Hammarvallen och spelade brönnboll hela skolan. Jag kunde tyvärr inte vara med eftersom jag hackade tänder, hade ont överallt, var allmänt hängig och så höll min hjärna på att blåsa bort dessutom!
Så jag gick och tog halv 2-bussen hem. Meen, jag glömde säga till lärarna, opps! Jag får förklara för Nicke imorgon varför jag åkte hem.

Väl hemma tryckte jag i mig en Ipren och somnade sedan i fotöljen. Jag vaknade klockan 3 av att mamma kom ner, inte ett dugg piggare. Snarare raka motsatsen, och frossa hade jag också. Det kan möjligen bero på att jag inte tagigt min allergimedecin på, jaa, någonsin? Opps! Nää, men jag har inte tagigt den på väldigt länge i alla fall.

Imorgon har jag i alla fall planerat att vara frisk hela dagen för att ta hand om dom blivande 6orna. Någon stackars unge kommer nämligen få ha mig som fadder!

Här har ni oss, Norrlänningarna...!

Det blir inte varmare än +15°C i Norrland.. så vi börjar här.

När det är +15°C tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor & halsduk.
Norrlänningen solar.

+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården eller sätter potatis i landet.

+5°C
Malmöbornas bilar vägrar starta.
Norrlänningen cruisar i Volvo 240, alternativt 740

0°C
Destillerat vatten fryser i söder.
Vattnet i Torneälv blir lite tjockare.

-5°C
Folket i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen kör sista grillfesten innan vintern.

-10°C
Gävleborna slår på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C
Stockholmarna flyr utomlands till solstränderna.
Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C
Folk i Malmö dör av kyla & försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C
Stockholmarna krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningen köar vid den lokala hembrännaren.

-50°C
Isbjörnarna påbörjar evakuering av nordpolen.
Norrlands Dragonerna vid K4 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre väder & behagligare temperatur.

-60°C
Torneälven bottenfryser.
Norrlänningen hyr video & tar hemmakväll.

-70°C
Den falska norrlänningen flyr söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
Norrlands Dragonerna drar ut på vinteröverlevnadskurs/övning.

-183°C
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar klagar över att kraftfodret börjar stelna.

-273°C
All atombaserad rörelse upphör.
Norrlänningarna börjar gasta till varandra på kvällsrasten med hunden "Helvete, vad det känns kallt ute idag!"

-300°C
Helvetet fryser till is.
Norrlänningarna börjar bli rastlösa i ensamheten!

Friehet, here I come!

Yes, idag var det en skapligt seg dag i skolan. Så, inte så speciellt på den fronten.
Men efter skolan däremot, då hade jag uppkörning för EU-kortet. Och gissa vem som nu får köra moppe? Precis, JAAG! I fredags gjorde jag slutprovet på datorn också och fick 34/35 (28 var G), så jag är nöjd med det.


OBS: Så alla människor som bor norr om Dalälven borde passa sig! Håll er gärna inne och långt ifrån alla vägen för er egen säkerhet. Om ni skulle se en svart fyrhjuling som körs av en tjej med troligtvis knallrosa jacka, spring för fasen!

Grattis! Sveriges smartaste pappa har utsätts!

Min pappa är inte teknisk av sig, men allvarligt? Dagens kommentar om bilden här ovanför tar fasen alla pris!

- "Jo men jag fattar vad det är! Men, eller vadå? Visar den hur många dagar det är kvar till sommarlovet eller?"

Ännu en anledning att älska AFC

Idag blev en redan bra dag (skriver om det på måndag när allt är klart, hehe..) ännu bättre. Jag hade nämligen fått paket från Slangin’ Records/Trooligt-redaktionen/AFC/tvillingarna/Thabo och Ramo, kärt barn har många namn som man säger.

Men i alla fall, det innehöll bland annat en skiva med massa gamla låtar och en signerad 5 för 5 singel. (se bilden)
Fatta jag blev sjukt glad..! Det var riktigt snällt av er, tack!

Blod, svett och tårar...

... med andra ord, shopping i Birsta City. Det visade sig också att Måns Zelmerlöw skulle sjunga där, och jag ville ju såklart titta!
Pappa hade sen länge tillbaks flytt bort från alla kläder till Biltema, så det var bara jag och mamma kvar.
När jag kollar på klockan så inser jag snabbt att det är nu som Måns ska sjunga, vilket resulterade i detta:

Jag: -Mamma! Skynda dig lite! Annars kanske vi missar Måns!
Mamma: -Nää, han har inte börjat än...... (hon mumlar även något jag inte uppfattar just då)
Det är fullt med folk borta vid scenen, men ingen musik hörs. Så jag inser att det är lungt.

Mamma: -Andrea...! *knuffar mig i sidan och pekar brevid oss* Titta..!
Jag kollar in i affären som hon pekar in i men ser inget speciellt där.
Jag: -Vad?
Mamma: -Men kolla då...!

Denna gång uppfattar jag vad hon egentligen pakade på, en kille med gitarr på axeln och världens affrohår.
Jag, som är mycket förvirrad vid det här laget:
- Jaha...?

Mamma fortsätter peka och jag börjar nu tycka det är lite pinsamt att hon pekar på den stackars killen, han kollar ju dessuton tillbaka på oss. Han ler i alla fall, men jag tycker att det fasen får räcka nu och skriker:

- MEN VAD ÄR DET JAG SKA SE?!?
Mamma, som nu även hon är irriterad för att jag inte har fattat:
- MEN! Är det inte MÅNS som går här brevid oss då!?

Jag lutar mig fram och kollar bakom killen med gitarren och jo, såklart hade hon rätt. Det är Måns som går där brevid och skrattar åt oss/mig. Även jag blir själv full i skratt. Där hade jag stressat som ett djur för att hinna fram för att inte missa Måns, och så har han gått brevid oss hela tiden.
Lite pinsamt kanske, men sjukt kul!

Och för er som undrar, det mamma sa ibörjan som jag inte hörde var:
- Nää, han har inte börjat än. Han går ju brevid oss...!
Jahapp... Så kan det alltså gå, om man bara pratar och inte lyssnar.

Gammal & cool, del 2

För några år sedan så var det en gammal, gammal tant på ca 80-85 bast som stapplade upp för den långa trappan upp till vattenrutschkanan i Östersunds badhus. Hon sätter sig långsamt, långsamt ner i vattenrutschen och vänder sig om mot oss och ler. Hon berättar för oss och några andra yngre killar att hon älskar att åka rutchkana, innan hon tar fart.

På bara någon sekund har hon kommit till första kurvan och man kan höra hur hon skrattar och och ropar några "wiiiihoooo". När hon sedan kommer ut från rutschkanan kommer hon mer en riktigt ordentlig fart. Hon flyger ut och landar med ett plast i vattnet för att sedan lungt simma där ifrån.

Uppe hos oss är vi mest chockade och även djupt imponerade! Det var nog för oss alla årets händelse, att se en 85åring som knappt kan gå upp för trappa, sedan åka ner i världens fart i en vattenrutsch! Så ska jag också bli när jag blir gammal!
Så, här har vi ännu ett besiv på att man kan vara både gammal och supercool.

Gammal & cool, del 1

Jag har alltid varit lite orolig att jag ska bli en sån där gammal trårig tant när jag blir gammal. Att man måste gå omkring med långkjol, skor med bred hög klack och sitta och sticka hela dagarna (OBS: inget fel på att sticka! Det är bara om jag skulle göra det... Jag suger på allt som har med handarbete att göra). Men idag på bussen såg jag att man verkligen inte måste det!

På andra sidan gången satt nämligen en 65-70årig tant, men sneakers! Allvarligt! Hon hade världens coolaste sneakers och är runt 65-70 bast! Sååå häftigt! Sen sa hon även att hon kunde säjla lådor för -"10 spänn typ". Fattar ni hur cool hon va? Jag är verkligen imponerad...!

Jag pratade tyvärr aldrig med henne, men om jag ser henne igen så måste jag säga att hon är den grymmaste damen/tanten/kvinnan (beror på vad hon föredrar att bli kallad) jag sett på länge.

Så sån ska jag också bli när jag blir gammal! Gammal och cool. Mina barn och barnbarn kommer säkert tycka att jag är pinsammast i världen när jag går omkring där, 75 år, sneakers, baggyjeans och lyssnar på sånt som då är riktigt gammal hiphop.

Jag kan se synen framför mig... Att jag sitter där, gammal och klok och pratar om allt som Petter har gjort live, allt AFC skrivit i sin blogg, alla låttexter som jag kan utantill. Då och då stoppar jag in en CD i min gammla, gammla stereo och rappar med i verserna som om jag aldrig gjort annat.

Men mer om mitt kommande liv som gammal en annan gång. Om jag ska bli gammal och klok måste jag sova nu, annars klarar jag kanske inte engelskaprovet imorgon.

Dagens roligaste....

Idag på lunchen sa Linda att jag skulle få 20kr om jag gick och satte mig brevid rektorn i matsalen och frågade varför klasserna skulle ändras. Och om man säger såhär, jag är nu 20kr rikare!
Så ett litet tips, slå inte vad med mig om du inte vill bli fattigare. Jag gör det nämligen.

Olyckan är mitt andranamn

Just nu haltar jag omkring som en gamling med knäproblem. Jag flög nämligen över styret på cykeln idag och landade efter något varvs snurrande på rygg. När jag efter ett bra tag äntligen lyckas resa mig upp från vägen upptäcker jag att jag blöder från båda benen, vänster armbåge och höger handflata. Jag lyckades även slå i knät i styret så att det är helt blått och svullet nu. Problem att röra sig nu? Skapligt, ja!


I Lördags åkte jag Skut Skjutet i Åre, och jag gjorde även där årets snyggarst vurpa...! Eftersom det var 17 grader så tog jag av mig handskarna, och det var även ganska slaskigt och guppigt överallt, men det funkade helt okej faktiskt. Tills vi kom till den brantaste, blötaste och guppigaste *lätt överdrift* backen.

Jag inser försent att jag kör för fort. Försöker jag stanna eller bromsa kommer det gå åt helvete direkt, men om jag däremot försöker svänga en tvär sväng så finns det en chans att jag klarare det, om jag har tur alltså.

Turen var inte alls på min sida så även detta gick åt helvete. Skidan hugger i ett av guppen, och jag hinner tänka: "Fasen! Nu dör jag!" innan den löser ut sig och jag faller handlöst ner mot marken. Sen glider ner längs backen i en lite annorlunda variant av Anja Pärssons "sälen" och försöker stoppa farten med händerna (i denna stund ångrar jag djupt att jag tod av mig handskarna några få minuter innan, för shit vad ont det gör i händerna!). När jag närmar mig slutet av backen lyckas jag äntligen stanna farten, vid liv.

Jag sätter mig upp och torkar av mina iskalla, snöiga och smått blodiga händer. Eftersom jag nu har munnen full av snö efter min lilla åktur spottar jag ut den och tömmer tröjar (8XL) på en 30x30cm snöklump. Ingen i min snälla familj har dock märkt att mina skidor ligger i mitten av backen, men det gjorde tack ock lov en annan snäll tjej, just då kan man inte påstå att jag hade någon större lust att vandra upp för backen igen och hämta dom.


Så otur kan man nog lätt kalla allt som händer mig nu. Plus att det är vår. Våren är fasen det värsta som finns! Pollenallergin slår till innan man hinner säga skidbacke, nää usch! Våren är bara en enda lång väntan på sommaren, och hösten är bara en väntan på vintern. Helt överskattade årstider alltså.
Så vem var det som sa att våren är underbar?

Yrken som jag inte bör satsa på....

Idag var vi på någon sorts Teknik-dag. Det innebar att vi besökte 2 industrier (Zepro & Fiab) och BTS (Bispgårdens tekniska skola, även kallad "J!" nu), och maten vi fick äta på hotellet ska vi inte ens tala om hur mycket godare den var än skolmaten vi får.

Men det var typ jobbig...! Inte för att det var jobbigt så, utan grejen var att jag knappt fattade ett ord av det dom sa, platskärmsmaskinen och Gud vet vad. Teknik är uppenbarligen inte min starka sida.
Så det gällde alltså att le på rätt ställen, se glad ut och nicka lite då och då i hopp om att det skulle se ut som att man fattade.

Jag kan nu stryka tekniker får min yrkeslista.

Men annars så händer det inte så mycket nu här i Byn som Gud glömde och mitt liv rullar på som vanligt.
Ha ett fortsatt trevligt liv och om det inte är så trevligt nu, eller någon gång kanske, så hoppas jag att det blir bättre snart =D
//Andrea, teknik-tjejen.

The end...

Japp, imorgon börjar det igen... Skolan...! Fatta vad det suger! Man blir bara så less på allt. Visst att man går i skolan. Men alla läxor och prov, nej fy! Jag vill gärna ha liite fritid...!

Men i alla fall, på lovet har det inte hänt såå mycket, men jaa... lite:

* Slalombacken stängde på tisdagen, SUGIGT! Ett påsklov utan slalom är som en sommar utan bad och sol! Fel alltså!

* Jag slutade äte godis veckan innan lovet (fram till sommarlovet). Den ni! En påsk utan godis! Jag är stolt över mig själv...

* Jag har varit på Drakborgen (lekland), där kom jag fram till en sak: barn är värsta ego!

* Studsmattan är nu framme. Studsmatta och tussilago är bra tecken på att våren är här.

* Det har även skickats flaskpost från Hängbron till Daniel, det ska tilläggas att han bor uppströms... Så vi får ju se hur det går. Men om någon ser en cola-flaska med en bit toapapper i så är det troligen vårat.

* Det har även blivit somliga sportaktiviteter under lovet: brännboll, fotboll, cykling, skateboard, fyrhjulig (JAA! Det räknas som sport..!), några promenader i bla lera och säkert massa annat också.

* + att jag har grävt i sandlådan med en kompis (förklaring kommer senare i veckan!)

* Jag har också hunnit med en dag i stan då jag köpte massa onödigt, bla 2 cd-skivor, Timbuktu & Mange Schmidt, och jaa, jag är en sån som KÖPER alla mina skivor! Man måste ju se till att artisterna får lite pengar liksom... Och så köpte jag en turkos 8XL-tröja (även här kommer en förklaring lite senare i veckan)

* Samt, att jag har hjälpt en kompis att flytta. Det känns tråkigt, det kommer bli så tomt utan dig nu!

Så okej, när jag tänker efter så har jag väl hunnit med ganska mycket under lovet. Men jag tycker att jag borde hunnit gjort något mer, något extremt coolt eller något. Men det får väl även det vänta till sommarlovet.

Nu ska jag räkna ner dagarna, timmarna och minuterna till sommarlover... Godnatt

Dumma Idas felX'D

Jag har fått denna utmaning av: www.musikstopp.blogspot.com, Ida Wiktorsson.
Regler:
1. Länka till den som taggat dig
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv
3.Tagga sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.

1. Jag är livrädd för senila gamlingar, varför vet jag inte. lastbilar som alltid dyker upp när jag går till bussen, kan mycket väl vara efter att vi var nära (och då menar jag NÄRA) att frontkrocka med en lastbil. och så galna små barn som inte håller koll vart dom åker i backen, allvarligt! Hur många gånger har dom inte varit nära att köra in i en?

2. Jag var på Yran (Storsjöyran) första gången år 2000 (tror jag det va), då var jag ett stort fan av Markoolio och kollade på honom. I sommar blir det också Yran, denna gång är det Petter som ska ses=D

3. Om jag ger mig in på något så är det inte halvhjärtat, utan till överdrift. MEN, om jag testar något och inser att det inte är min grej så skiter jag i det helt. Alltig i mitt liv är antingen svart eller vitt, överdrivet eller så finns det liksom inte.

4. Mitt drömyrke är journalist. Just nu har jag gett mig tusan på att jag ska söka till Media, vart har jag ingen aning om. Jag är ju bra på att prata så det kan ju vara något för mig. Men jag kan ju mycket väl ändra mig och bli diplomat eller något.

5. Jag är som olyckan själv och har till och med fått ett "klippkort" på Sollefteås sjukhus när jag själv bor i Jämtland. För ca 5 år sen fick jag ett lifthjul (sitter på "stolparna" i slalombacken och vägde 8-10 kg) i skallen från ca 7-8 meters höjd. Jag har min hjälm att tacka att jag lever idag=D

6. Jag har en enorm prestationsångest. I skolan är det samma sak med prov och allt sånt... Som tex i 2-3:an oroade jag mig för 5:ans nationella prov. Men se, dom gick ju bra. Så jag oroar mig alltså mycket i onödan och är nervös över småsaker.

7. Jag fullkomligt älskar hiphop! Min första Petter-skiva (God Damn It) köpte jag i sommras efter att jag mötte Petter på stan. Konstigt, jag vet, men jag är glad att jag gjorde det. Jag hade hört Goda dagars magi på en bland-cd (och SÅKLART Så klart mm..) innan och älskade den låten, så varför inte köpa en skiva?

Jag utmanar Pernilla Halvarsson, och jaa.... alla andra som pallar=D

Veckans fråga:

VEM är det som kommer på den brillianta idén att tillverka täckisar som inte går utanpå pjäxorna?
Någon som har svar på detta? Skicka då gärna en kommentar här nedan...!

En vanlig dag i Jämtland!

Vatten till knäna, allmänt blöt och kall, jakt efter utedass.
Med andra ord, pimpling i Håsjö! Kan det bli bättre?

Det hela började ganska okej, baaara 3dm vatten på isen.
Sen efter några timmar blev ju jag såklart kissnödig, så jag och Jolin bestämde oss för att leta rätt på ett utedass. Hur svårt kunde det vara liksom? Och dessutom sa Birger att det fanns ett långre bort mot vägen, så vi drog iväg för att hitta ett.

Påvägen dit möter vi min mentor och en annan lärare. Efter en stunds disskution uppfattar vi att det tydligen ska finnas ett utedass på tomten precis brevid oss.
Såå, jag tar fart och hoppar över diket, som inte ser så stort ut, medan Jolin går runt. Dock var diket djupt, vilket slutar med att jag står där med vatten till knäna. Nu kissnödig och mycket blöt. Härligt!

Efter mycket letande så hittar vi ett av dassen, fullt med flugor/kryp som byggt bo där! Treeeevligt! Så jakten fortsätter.

Vi ringer till Mentorn som kommer och visar oss vart det finns två andra dass, och vi väljer såklart det närmaste.
Denna gång var det i alla fall inte vatten till knäna, utan snö upp till midjan! Ännu trevligare! Vi svänger vänster där bakom stugan och jag lyckades komma på en släp-hopp-och-drag teknik som gick ut på.. jaa, att man skulle hoppa upp och typ åla sig fram.

När jag äntligen tagit mig fram ca 2 meter visar det sig att vi är påväg åt fel håll, dasset var rakt fram! Men vi lyckades ta oss fram till dasset efter mycket om och men. Dock mycket blöta och trötta, men inte kissnödiga i alla fall=D

Sanningen i livet

Det är först när man mår piss och inte orkar leva man inser att man faktist lever..!

Det finns ord som alltid värmer att höra, Linus 3: "Andjeeea! Jag kommej saaaknaa deeej....!"
Ni är underbara ni, älskade barn!

Förvirrad morgon

Imorse ringde mitt alarm, kl 06:30...! JÄTTEKUL!
Av någon anledning så hade min mobil några dagar innan ställt fram tiden, en dag och en timme. Timmen märkte jag samma kväll, men inte att den hoppat fram en dag.

Så imorse trodde alltså min mobil att det var måndag och dags att åka till skolan, så alarmsignalen Repa Skivan börjar spelas. Jag som då var mycket trött svarar på sms som jag fått under natten, trycker igång snooze och lägger mig ner igen, inget konstigt tänker jag först. Men efter en stunds tänkande sätter jag mig chockad upp i sängen och det har nämligen slagit mig att det inte borde vara måndag idag, så jag kollar i kalendern i mobilen, men den visar mycket riktigt måndag.

Jaha tänker jag, men jag känner fortfarande på mig att det inte borde vara måndag! Jag funderar på att ropa på mamma och fråga, men har nu blivit så pass pigg att jag kan tänka och faktist inser att det är söndag!

Sen dampar mobilen och så tar mina gratis sms slut. Utan fria sms känner man sig handikappad, bortkopplad från omvärlden typ.

I alla fall så var det nog inte min dag idag...

Tips nr 1

Fnissa aldrig, aldrig, aldrig åt en upprörd rektor! Det resulterar bara i den berömda "döda-elever-blicken"... Tro mig, jag vet.

Även jag har mina dagar ibland

No-läraren ställde lite frågor inför astronomiprovet för några veckor sen och ja....
Lärare: -Vilken planet är minst?
Alla: -Pluto!
Lärare: - Och rullar fram?
Jag: -Fronda!

Petter, Stadshuset

Mitt "konsert-humör" kom dock ganska snabbt då dom bakom oss typ slog och puttade oss med anledningen "Ni flyttar ju inte på er!", varför ska vi flytta oss när vi har varit där sen klockan 19:00?
Men dom gav upp efter jag hade skrikit lite saker åk dom, denna gång med orden "Det är ingen mening, dom flyttar sig ändå inte...!"

Bra artist, bra dra, bra kväll! Tack Petter!

Göra innan jag dör listan

Jag har några saker som jag ska göra innan jag dör. Det är sådär små onödiga saker som jag ändå känner att jag måste göra... 5 topp på såna saker är:
* Köra fyrhjuling till Stockholm (ca 60 mil)
* Hoppa fallskärm
* Kissa i en pissoar
* Se AFC live
* Åka slalom i Alperna
Jag vet egentligen inte varför, jag måste bara göra det helt enkelt..

Ikväll ska jag till Stadshuset i Sundsvall och kolla på Petter med Jolin. Det kommer bli sjukt kul! Och jag tror faktist att Jolin är mer hyper över det hela än vad jag är. Fast sist jag såg honom var jag ju så sjukt nervös så det inte fanns ord för det!
Fast, det är ju i och för sig skillnad på att se någon på en scen och att sitta i samma rum för att intervjua personen.

Ha det bra,

Faan

Nu har jag gråtit nästan konasant i 3 timmar, men inget blir bättre av det. Tårarna bara forsar och det känns som att hela mitt hjärta har slitits ut ur kroppen och sen blivit påkört av 1000 lastbliar.
Ingen nära kompis har tidigare flyttat så jag har inte insett hur jobbigt det kunde bli förän nu. Faan vännen, faan vad jag kommer sakna dig!

Men jag vet, jag vet att allt blir bättre, att jag kommer må bättre sen. Men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte ett skit om det just nu! NU spelar det ingen roll om jag har kommit över det om 1 år, för jag lever nämligen här och nu!

Jag har inte varit så här ledsen och sorgsen på flera, flera år!
Främst är det väl just för att jag inte har kontrollen över det. Jag kan inte ändra på det eller styra det, vilket gör mig frustrerad.

Jävla Gotland, jävla flytt, jävla skit! Jag kommer sakna dej:'(

En blandning av lycka och nervositet... =D

Idag insåg jag att jag kan bli extremt nervös! Eller, nervös är väl en grov underdrift, men jaa....

Det är få gånger jag har varit såhär nervös och just nu kan jag bara komma på två stycken. Det ena var när jag (och Nilla) skulle sköta ljudet på Allt För Byns PRO-föreställning och den andra var när jag skulle intervjua Petter i Krokom.

Och jag hatar det verkligen! Hur mycket jag än försöker så går det bara inte att få bort nervositeten, den sitter kvar där och stör. Men jag har också lärt mig att inte skjuta upp saker som gör mig nervös, bättre att få det gjort så slipper man oroa sig längre en vad det behövs.

Men jag lider dock också av en "efter-norvositet", som oftast är värre efter än vad det är före. Konstigt, för hur ofta är det något "farligt" jag är nervös över? Nää, precis. Aldrig!
Men även om jag inte är nervös så ofta så är det alltid överdrivet när jag väl är det... Som om jag måste ta igen det jag missat tidigare....

Så mitt försenade nyårslöfte är att inte vara nervös. :)

Tillbaka till verkligheten

Jaha, imorgon börjar skolan igen.. Tillbaka till verkligheten och skiten. Varför är livet så tråkigt? Gamla tråkiga rutiner som upprepas dag ut och dag in.

Alla vuxna säger: "Njut av att vara ung! Allt är så bra då..." Men minns ni inte hur jobbigt det var att vara tonåring? Allt är inte så jäkla enkelt när man är 15 år! Det är tufft...! Det är verkligen det!

Jag inte är deprimerad och jag har många vänner så jag har det egentligen bra, men ändå är det inte alltid så roligt när man har mycket att göra i plugget och andra problem. Även om problemen är små så kan det vara just dom sakerna som knäcker en helt. Bägaren rinner över helt enkelt.

Så livet är hårt även för oss unga! Ni har det stressigt på jobbet, vi har det stressigt i skolan. Men ni har det stressigt PÅ jobbet och är ni i alla fall lediga när ni kommer hem på kvällen, men är det inte för oss! Vi har prov, läxor, hemuppgifter som vi måste göra för att klara oss framöver i livet.
Så om inte ni minns det jobbiga med att vara ung, bra, kul för er... Men det är inte alltid så lätt!


Men saksamma, såhär känns det i alla fall att börja skolan igen:
+ träffa allt folk och.... jaa, de var allt
- Jaa, vart ska man börja? Prov, läxor, sura lärare, bussresor, vidrig skolmat, väckaren ställd på 06:30....
Jaa, listan kan göras oändlig..


Jag ramlade även i backen igår när vi körde offpist-backen (jaa, det finns faktist en sån, den brevid slörtlopps-backen vid 5an), så nu kan jag knappt röra nacken. Sånt är alltid härligt. Sista dagen på lovet och så kan man inte göra något annat än att bara ligga och vila nacken.

Men jag har för mig att det är Elevens val på tisdag vilket alltid är ett plus, så håll tummarna att min nacke är bättre så att jag kan vara i backen.

Men nu måste jag gå och lägga mig, annars kommer jag vara sjukt trörr och sur imorgon, vilket Jolin kanske inte tycker är så kul på bussen imorgon.