Dag 1

Idag har det hänt ganska mycket. Som vanligt när jag gör något så blir det fel. Första problemet inträffade på tåget strax innan Huddik då min tidning försvinner ner bakom stolsbordet. Mamma fotar och jag ligger på golvet och försöker hitta den. Efter 10 minuter lyckas jag äntligen, den hade ramlat ner på golvet...

Lite senare ska vi gå bort till restaurantvagnen. Jag blir såklart kissnödig på väg dit och eftersom toan i våran kupé är upptagen så bestämmer jag mig för att gå i nästa vagn. Jag gör det jag ska och när jag ska spola låter toan SPLOOF, eller nja, mer SLUURSPOOF. Jag blir chockad och skriker "SHIT!" eftersom jag tror att jag har lyckats spränga toan och alla i vagnen hör det. Några skrattar medan andra förvånat kollar upp när jag kommer ut, det visade sig vara den tysta vagnen.

Vi handlar våran mat och allt går bra tills vi kommer till våran kupé igen med våra brickor. 1, 2, 3... Tåget guppar till och mamma tappar balansen. I nästa stund träffar hennes bricka en stol, precis bredvid en mans huvud. Maten börjar läcka och han, som sitter och halvsover, kollar upp med en blandning av irritation och förvåning. Som om inte det var nog snubblar hon till igen och landar på sidan på armstödet och i mannens knä. Jag skrattar och mamma försöker mellan fnissen att be om ursäkt. MEN, inte en ändå person drog på munnen eller något, torrbollar!

Lite senare ska mamma hämta en påtår och lyckas igen. På väg ut från den berömda tysta vagnen fungerar inte dörrarna. Hon ställer sig och drar med full kraft i den och lyckas efter mycket om och men få den att öppnas, 3 dm. Genom den lilla glipan ska hon sedan försöka tränga sig emellan och när hon står där med ett ben på vardera sida om dörren kommer en tjej.
"Jaa," säger hon. "dörrarna kan vara lite tröga ibland.."

Vi kommer i alla fall fram till Stockholm och lyckas släpa våra saker till lägenheten.

Klockan 18.20 gick vi på bio, Flickan som lekte med elden. Mammas gamla klasskompis Micke var med och spelade en blonderad, robotliknande bov. Av någon anledning skrämde han mig, fast det kanske inte var så förvånande.
Förutom att vi satt längst fram och jag nästan var tvungen att kolla i kors så gick det bra. Bakom oss satt ett gäng tjejer, varav en som kommenterade allt som dom sa på filmen. Ganska underhållande faktiskt.

Ett fåtal saker hon klämde ur sig:
Någon blir mördad ~ Hoppsan!
Person går in i ett hus ~ NEEJ!! Spring ut nu då!
Person springer ~ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!
En kille man inte har sett förut kommer ~ Kolla han! Vem är han? Är det mördaren? Eller han? VEM är ha..... (Där hinner hon inte längre eftersom kompisen avbryter med ett "Håll käften!")

Men filmen var bra, tjejens kommentarer var bäst och livet fungerar.

Lalalalala, tååååååg

Om 20 minuter bär det av mot Sundsvalls tågstation, med slutstation Stockholm.
Jag är inte en sån person som packar allt i sista minuten, jag är en sistasekundenpackare! Alltså, jag har fortfarande inte packat klart riktigt.

Min resväska väger 9kg, min dataväska väger 6kg och så Petterväskan på det. Mycket? Nja, inte för att vara mig. Min kompis undrar om jag ska byta kläder 37 gånger om dagen, och det ligger något i det faktiskt. Men det ska bli intressant att se hur det kommer gå i Stockholm, jag gissar att det kommer bli svårt att ta sig till lägenheten med min lilla packning..

Så finns det någon vänlig själ får du gärna komma och hjälpa till att bära. Bor alla vänliga själar i Jämtland? Spring då då!

Nej, men i alla fall. När jag var 2½ år och åkte på en av mina första riktiga semesterar skrev jag en sång som gick:
Nu ska vi på turné, och ingen ser oss mer. För vi ska bo i huusvagn, för vi ska bo i huusvagn. Hurra, hurra, hurra!

Så om ni ser/hör en tjej med 15kg packning på tåget, som gärna sitter och sjunger föregående sång, då är det troligtvis jag.

Och du var bra på att cykla sa du?

Under dom senaste dagarna har jag och några kompisar haft många intelligenta disskutioner.
Bland annat om det här mer IQtest via internet. Att man med hjälp av några frågor på datorn ska få fram sitt IQ, inte så troligt kanske?

Jag: Nää, jag tror inte att man kan mäta sitt IQ via datorn så.
Kompis #1: Precis! Om man tex förstår djuren väldigt bra så tycker jag att det är en sorts intelligens.
Kompis #2: Jaa, och så kan man vara bra på att cykla!
Jag och kompis #1: Eeeeh.....? Okej!

Låt den rätte prata eller håll tyst, Andrea's visdomsord

Jag gissar att alla som läser min blogg redan vet detta, och många har hört, så pratar jag verkligen näst intill oavbrutet. Jag skulle väl inte kalla min klass lugn precis, men på morgonen så brukar dom flesta vara ganska tysta, med några undantag.

Idag skulle vi bestämma saker som har med klassresan att göra och jag var uppmärksam på vad som sas. Efter ett tag började det bli ganska livligt vid ett av borden, så jag tar saken i egna händer...

Jag: Men håll tyst för fasen!
En av dom pratglada: Jag försöker!
Jag: Det är bara att stänga käften!

Faktiskt så vet jag inte var som var roligast i detta ögonblick. Att det är jag av alla som säger åt folk att vara tysta, att personen försöker att hålla tyst eller att alla blir tysta.

Matakuten, hjälp...?

Jag brukar inte gnälla på skolmaten .... -Okej, vem försöker jag lura? Vi börjar om!-
Ibland händer det att jag gnäller .... -Äh, ett till försök!-
Jag brukar riktigt ofta gälla och klaga över hur vidrigt äcklig skolmaten är .... -Där satt den!-

Okej, jag vet att barn i Burundi svälter och så, men vilken normal unge gnäller inte på skolmaten? Jag menar, vi är bortskämda snorungar hela bunten som inte uppskattar vad vi faktiskt har. Mat för hela 7 kr, det känns riktigt bra! Att fångarnaa mat kostar mer är bara en bagatell. Så nu ska jag ändra inställning:

Kaviarfisk: Härligt!
Blodpudding: Mums!
Lever: Härligt mumsigt!
Kroppkakor: -Tänk på barnen, tänk på barnen- Underbart, härligt och mumsigt!
Broccoligratäng: Underbart, härligt, mumsigt och otroligt ......

Nej, jag kommer alltid vara en bortskämd snorunge som klagar över skolmaten..

Hur tänkte jag egentligen nu då?

Om jag inte är helt ute och yrar på en cykel så har vi haft en kvinnlig busschaufför i lite mer än ett år nu. Hon är riktigt cool och jag har så passande gett henne smeknamnet 'Busstanten'.

Idag när jag satt på bussen som vanligt så ringde hennes telefon och hon svarade med ett namn.
Vänta, tänker korkade jag. Heter hon något?
Jag smsar på stört 1/4 av mina kontakter och berättar den stora nyheten om hennes namn. Jag vet inte varför, men av någon anledning kom jag i den stunden på att jag på fullt allvar har trott att den stackars människan var namnlös.

Jag börjar fundera på det. Varför har jag inte vetat hennes namn när jag har pratat med henne ett flertal gånger? Varför har även mina kompisar trott att hon har varit namnlös. Har jag någon form av felkoppling uppe i skallen? Och den viktigaste frågan, när kommer det snö?

I morse när jag kollade på termometern skrek jag av glädje, det var minusgrader!
Hösten är den absolut värsta årstiden, och jag vet att jag har sagt det förut men den är helt överskattad. Regn, halvkallt, halvvarmt, inget bad, ingen slalom, ingenting. Men efter ett tag kommer det några cm snö som hinner smälta bort innan jag hunnit tänka. Men vad spelar det för roll? Snö är underbart i vilket fall!

Förra året åkte jag snowboard, på ca 2 cm snö i och för sig, den 29 oktober.
Så tack, men nej tack. Bort med hösten och denna jävla skit... Vinter åt folket!

Världen utanför Spotify

Under en längre tid har jag märkt att det snackas mycket om Spotify, riktigt mycket. Jag är som vanligt efter alla andra och förstod sent vad det där var.

Jag har försökt med att nicka när alla pratar om hur bra det är och så fort någon undrar varför jag inte har det så svarar jag något i stil med "Men, det kostar och på Youtube kan man ju se filmerna också. Och dessutom lyssnar jag nästan aldrig på musik på datorn."
Såklart protesterar folk och säger att det visst kan vara gratis, om man bara blir inbjuden och bla, bla, bla... Okra sånt, har jag tänkt fram tills idag.

Idag sa nämligen en viss person: -"MEN! Vad är du för tjej som inte har spotify? Där kan du ju lyssna på våran musik!"
Jag körde med min gamla vanliga: -"Jag lyssnar aldrig på mdatorn utan på mobilen, och har inte råd att köpa och bla, bla..."

Till skillnad från andra gånger hade jag bestämt mig. Jag skulle hänga med. Jag skulle förstå! Jag skulle aldrig mer vara utfryst ur samhället igen! Jag skulle skaffa Spotify!
Så jag erkänner, han lyckades få bägaren att rinna över och övertyga mig. Så jag kanske föll för grupptrycket och gillar Spotify nu, men handlar det om Twitter nästa gång, då ger jag inte vika!

Torsdag den 24, den nya otursdagen?

Dagen började helt okej. Engelskaförhöret gick okej, svenskan funkade okej, lunchen var okej och idrotten var .... inte så okej.

Eftersom jag har varit sjuk den senaste månaden så var det min första riktiga idrottslektion och det kändes riktigt skönt att få röra på sig igen. Friidrott stod på schemat och både längdhopp och kula gick helt okej. Problemen kom först när jag skulle hoppa häck.

Häckhoppningen, eller var det nu kallas, gick även den helt okej till en början. Men såklart kommer det ju alltid ett men när jag gör något, och i detta fall kom det i landningen efter sista häcken.

Jag råkar på något sätt landa helt på sidan av foten efter hindret och ramlar 'pang boom' ner på marken. I den stunden är smärtan så olidlig att jag tror att foten måste amputeras och att jag kommer få spendera resten av livet i en rullstol. Men eftersom jag klart och tydligt kände foten så insåg jag snabbt att det inte skulle bli så.

I alla fall. Dom två kompisarna som jag hoppade med kommer springandes till mig när dom ser mig ligga där och jag hör hur några vid höjdhoppningen ropar något om "Hjälp! Vi har en skadad.. Hjälp!". När jag kollar upp igen så ser jag läraren komma springandes i full fart. Han kollar till mig en liten stund innan han springer över till höjdhoppningen.
"Okej..." tänker jag. "Varför springer han dit om han skulle hämta stödstrumpor och is?"
Svaret kommer snart.

Borta vid höjdhoppningen har ännu en tjej ramlat i exakt samma stund som mig och gjort illa foten.

Dagen i ära hade vi en vikarie som gympalärare, men som tur är spelar han fotboll och har gått ett par kurser i hur man ska hantera skador. Han tycker personligen att jag ska åka in till sjukstugan och kolla upp det, och eftersom jag är så tyst, blyg och lydig så gör jag som vanligt och lyssnar på läraren.

Inne på sjukstugan träffar jag den andra tjejen, som har tagit den sista rullstolen den lilla tjuven, och vi skattar åt att vilken tur man kan ha. Att två stycken i samma grupp ska göra illa sig exakt samtidigt, är det speciellt troligt?

Jag får efter 45 minuters väntan komma in på ett 5 minuters långt besök hos världens coolaste doktor. Eftersom foten var konstigt blå så tyckte han att vi skulle åka in till Sollefteå och kolla upp det, och eftersom jag är så tyst, blyg och lydig så gör jag som vanligt och lyssnar på doktorn.

Inne på sjukhuset i Sollefteå är det ganska trist och det händer inte så mycket. Det mest intressanta var nog när jag satt och åkte runt, runt i en rullstol och sjöng ljudligt:
"What goes around, goes around, goes around ...."

Foten var i alla fall inte bruten utan bara illa stukad och totalt tog sjukhusresorna bara 3 timmar! För den andra tjejen däremot gick det inte lika bra. Hon fick vänta minst dubbelt så länge som jag, eftersom hon åkte till Östersund, och hon hade även brutit foten, stackaren..

Så nu tycker jag att jag borde slippa skador och sjukhusbesök, i alla fall ett tag.

Bara för att jag inte lyssnar betyder det inte att jag inte bryr mig!

Hej och hallå!
Jag vet att jag är usel på att uppdatera och jag lovar att försöka bli bättre på det och blogga minst 2 gånger i veckan. För det är inte det att jag inte har något att skriva om, jag tänker nämligen dagligen 'Ååh! Det här måste jag blogga om'. Utan nej, jag lider nämligen bara av den allvarliga sjukdomen blogglathet.

I alla fall, så länge jag tänkte passa på att dela med mig av två nyliga samtal:

Nr 1:
Jag: -"Jag har ont i huvudet..."
Lärare: -"Men gå och ta dig ett blåss!"
Jag: -"Eeh...?"
*Läraren går ut ur rummet*
Jag (till kompis): -"Sa hon 'ta ett blåss'?!"
Kompis: -"Hon sa 'ta en rast!'"
Jag: -"Eum, hahaha! JAHA!"

Nr 2:
Kompis: -"Vart ska du praoa då?"
Jag: -"Expressen.."
Kompis: -"Ah, det är tågstation va?"
Jag (med dömande blickar): -"Eeh...?"
Kompis: -"Inte? Men eeh, tidning? TIDNING! ......eller?"
Jag: -"Vet du inte vad Expressen är?? Aftonbladet, Expressen. EXPRESSEN!"
Kompis: -"Jaha, dom med lilla getingen?"
Jag: *Nickar* -"Jaa, vi säger så.."

Ursäkta, men vad gör den där pinnen i min näsa?!

Idag var en av de absolut värsta dagarna i mitt liv! Eller okej, kanske inte i hela mitt liv, mer under de senaste 3 åren, men i alla fall.. Så grattis, ni ska få höra om den!

När jag fick tamiflun så blev jag mycket bättre, men sedan när jag slutade äta det blev jag sämre igen. Igår var jag tvungen att åka hem från skolan och väl hemma i soffan fick jag sjukt ont i halsen. Mamma ringde doktorn och efter ett bra tag i kön stängs telefontiden och mamma kastas ut.. Okej, inte kastas ut, det lät lite väl brutalt, men samtalet bröts.

Efter mycket om och men får hon äntligen tala någon på sjukstugan, och efter ytterligare några timmar inser dom att jag inte tagit några prover. Det bestämdes att jag skulle dit idag och ta prover och kolla halsen och svininfluensa.. Fast inte för att kolla om jag hade svininfluensa, det går inte att kolla i efterhand nämligen, utan för att se om jag har det nu. Jaa, jag förstod inte riktigt.. Men sagt och gjort så begav vi oss dit imorse klockan 10 med strikta instruktioner om hur vi skulle göra.

Den här gången fick mamma, men absolut inte jag, gå in via entrén och säga till att vi var på plats. Sen fick vi gå bort längs parkeringen och ställa oss utanför ett kontorsfönster. Bredvid fönstret fanns en dörr och under dörren stod en liten grön pall. Där mina vänner fick vi gå/klättra in.

När doktorn kommer har han på sig en gul skyddsdräkt och säger att han inte behöver munskydd, dvs om jag inte hostar på honom. Så jag lovar snällt att jag ska försöka att inte göra det. Han lyssnar på mina lungor och kollar min hals från ett säkert avstånd. "Tror han att jag bits?", "Luktar jag illa?" var frågor som dök upp i mitt huvud, men svaret var troligen bara rädslan för svininfluensa.

Lite senare byts doktorn ut mot en tjej med munskydd, som uppenbarligen litar hon inte på att jag inte ska hosta, och ta 3 prover. Så precis där blev dagen den värsta i mitt liv!´
Först "stryper" hon min arm för att sedan sticka in en 1 dm, nästan i alla fall, lång nål som ska tömma min kropp på blod. Jag har aldrig varit spruträdd, men klagar på att nålen faktiskt är överdrivet lång.
"Nu ska jag ta ett prov i din näsa!" utbrister hon plötsligt. "Jag ska alltså sticka in den här pinnen i din näsa och snurra runt. Om du ska nysa måste du nysa i pappret." Hon sträcker fram en bit papper och jag tar chockat emot det. Jag stirrar skräckslaget på henne och sedan på pinnen hon tar fram som är ännu längre än sprutan.

"SHIT!!" tänker jag. "Men okej, okej.. Andas nu. Det kan väl inte vara så farligt. Jag menar, det finns ju värre saker. Även om pinnen är extremt, sjukt onödigt, överdrivet lång!
Jag hade fel, det finns inget värre!

Jag fokuserar på den förstorade topsen som kommer närmare och närmare mot mig.
"Nej hjälp!" är det sista jag hinner säga innan jag sitter där med ögonen i kors och stirrar på pinnen som förs in i min vänstra näsborre. I början var det inte så farligt, det kittlades en aning men inget mer. Men pinnen åker bara längre och längre in. Tillslut var den så pass långt in att det kändes som att den nuddade kräkreflexen, petar ut ögonen och snurrar runt i hjärnan, samtidigt!

"Hur går det?" frågar hon glatt, i hopp om att jag skulle må bra. Inser hon vilken situation hon har försatt mig i?
"Jag ..... spyr!" viskar jag fram medan jag sluter ögonen och försöker koncentrera mig på att andas. Enligt mamma blev tjejens ögon stora som tefat efter att jag yttrat meningen och kort därefter var hon klar.

Jag pustar ut och öppnar långsamt ögonen som vid det här laget är smått fyllda av tårar.
"Jädra reflexer! Varför ska d ...." Jag avbryts mitt i mina tankar av att hon kör in pinnen i min högra näsborre.
"Neeeeej ....!" viskar jag och överväger seriöst att slå bort hennes hand och skrika olämpliga saker samtidigt som jag springer där ifrån.. Men jag sluter istället ögonen igen.

När hon äntligen är klar rinner mina tårar. Troligen av någon sort reflex, men också av lättnad över att det över. Det var en sån extremt obehaglig känsla, en som jag aldrig varit med om något liknande tidigare!
Glädjen varade så pass länge, trots att det fortfarande känns skumt i näsan NU, att halsprovet gick som en dans.

Svinisproverna skickades vidare till Östersund, som sen skulle skickas vidare till Umeå. Halsontet berodde på streptokocker, vilket slutade med Kåvepenin.

Så vad har jag fått ut av detta? Pencillin och skräckfyllda minnen.
Vad har ni fått ut av detta? En konstig detaljerad beskrivning om pinnar i näsan!


Så min fråga är: Är det någon annan som tagit den-långa-pinnen-i-näsan-testen? Och är det bara jag som tycker att det är sjukt hemskt?

Äpplen kommer medan tilden försvinner...

"Tiderna förändras och vi med dom." Det var så en mycket klok man sa en gång, och det stämmer.

9an är igång och jag vet om att vi alla faktiskt blir äldre, men det är ganska svårt att inse. Nu är jag straffmyndig, i januari får jag övningsköra och om två år är jag myndig! Dessutom är det mindre än ett år kvar tills jag flyttar hemifrån. Min förut lilla, lilla kusin har börjat skolan, en av mina bästa kompisar fyller 18 om ett halvår och dagarna bara rusar förbi. Jag hinner inte med! Allt förändras, alla blir ..... äldre!

Ett annat tecken på att jag blir äldre är när kortet från tandläkaren inte längre föreställer små söta hundvalpar eller katter, utan äpplen.
Jag undrar verkligen hur tandläkarna tänkte där, små röda äpplen! Är äpplen ett ett tecken på mognad? Eller ligger det något dolt budskap i det hela?

"Ät frukt och du slipper löständer som 55-åring."
"Förbred dig på att få ett oranget kuvert hem i brevlådan inom en snar framtid."
"Äta bör man, annars dör man. Äta gör man, ändå dör man."
"Små gubbar iklädd äppelkostym kommer palla dina smultron."
"Ta tag i ditt liv!"

Om man ändå visste...

Maria Wern: främmande gris!

Nej då, jag har inte dött! Bloggbristen beror bara på att jag har en helt vanlig svininfluensa..

Fast eftersom doktorerna inte vet hur dom ska göra med folk i riskzonen (dvs astmasjuka idioter som jag) och vill hålla mig isolerad från omvärlden så vet dom dock inte säkert om det är det jag har. Prover hade ju som sagt underlättat, men får man inte lämna huset så är det svårt.
Men efter ett par möten både på sjukcentralen här och på barnavdelningen i Östersund så kom dom fram till att jag skulle få tamiflu.

Mamma fick stränga instruktioner om hur hon skulle hämta tamiflun, och hon fick absolut inte gå in via huvudentrén. Istället fick stå på parkeringen medan docktorn skickade ut medicinen genom förstret, precis som dom gör i deckare. Allt påminnde en aning om Maria Wern - främmande fågel, men i detta fall drabbas inte alla och det handlar om grisar.

Men det är väl klart, om någon i denna by skulle drabbas så är det såklart jag med min tur..

Med tillåtelse att fira!

Det känns som att det är minst tre år sen, men idag är det ett år sedan jag började lyssna på Petter på riktigt, och med andra ord köpte min första skiva. Jag kan för mitt liv inte komma på vad jag lyssnade på innan det och utan detta möte, vad hade jag då lyssnat på nu?
Historien är inte lång, men det förändrade garanterat mitt liv.

Vi gick längs Sveavägen påväg mot Gallerian och solen sken. Efter en stund möter vi en kille som går och pratar i telefon, och av någon anledning känner jag igen honom, i alla fall hans röst. Mamma börjar puffa mig i sidan, pekar, viskar. Men när jag inte uppfattar vad hon fötsöker säga nästan skriker hon
-Andrea, Petter, det är ju PETTER!
Då först faller alla bitar på plats, (Hmm... Påminner aningen om Måns-historien? Men så här förvirrad är jag verkligen, och har uppenbarligen alltid varit) jag vänder mig om och ser honom försvinna i folkmängden innan jag utbrister
- Va? Är det verkligen det? Då är det ju därför jag känner igen honom ju!

Väl framme i Gallerian bestämmer jag mig för att köpa God Damn It-skivan eftersom den, logiskt sett, låg längst fram i skivbacken och efter närmare studeringar även var den nyaste.

Det kanske inte var ödet, men nog fasen lyckas den där slumpen riktigt bra ibland?

Tid eller inte?

Jag insåg nu att jag inte har skrivit på över en månad, opps... Jag har haft mycket att skriva om, men helt enkelt inte tid att göra det. Eller, tid är väl det folk har mest av nu under lovet? Men jag personligen måste göra så mycket jag kan under lovet känns det som, och att slappa är nog ganska avlägset i min värld nu.

Under tiden har det hunnit hända en hel del. Allt från att synts i TV live med ansiktet målat i gult och blått till att min mobil har blivit fuktskadad.
Nu sitter jag även och fixar ett välskrivet schema så att jag ska hinna med att se allt på Yran under lördagen (ink. kisspauser).

Det intressantaste är nog att jag ska se Hassle. Att han har fluffigt, lockigt rött hår och tycker mycket om det vet väl alla, och det är faktiskt det ända jag känner till om honom. Så varför ska jag se just honom när jag inte ens vet vilken sorts musik han spelar? Antingen är det för att göra min kompis glad eller för att få bra platser till Petter.. Mer än så säger jag inte men ni kan nog räkna ut vilken anledning som väger aningen mer än den andra.

Nu ska jag försöka vända lite på dygnet. Mamma har fått order om att väcka mig klockan 11 och det är ett under om hon törs det efter Höljes. Då råkade jag nämligen slå henne, två gånger till och med, innan jag vaknade och insåg att man inte borde eller brukar göra så. Men min mamma är inte dum hon, sista dagen hon skulle väcka mig använde hon Emil Kåbergs hockeyklubba.

Sommarlovet, för långt?

"Sommarlovet är för långt, eleverna måste få mer tid i skolan. Tio veckors sommarlov är en rest från det gamla bondesamhället då barnen behövdes hemma på gården. I dagens samhälle behöver de fler undervisningstimmar och en mer flexibel utbildning." - Centerpartiet

Seriöst, menar dom allvar? Anställ bättre utbildad personal eller fixa bättre matrial om vi inte lär oss tillräckligt då, men rör inte vårat sommarlov! Sommarlovet är det man längtar till under hela året, det är bland annat då både lärare och elever samlar nya krafter för att orka ännu en termin. Utan lov klarar man inte av att prestera lika bra i skolan.

Att gå i skolan är faktiskt inte så lätt som alla vuxna minns, det är jobbigt. När ni kommer hem från jobbet är ni lediga och kan oftast göra det ni känner för, bara slappa om ni nu vill det. Men vad måste vi göra när vi kommer hem från skolan? Plugga gloser, räkna algebra, skriva uppgifter, läsa på till prov, och detta är inte allt. Såklart att det finns lugnare veckor ibland, men poängen är att vi inte är lediga efter skolan. Vill vi ha en 'trygg framtid med bra utbildning och välbetalda jobb' så kan inte vi bara slappa.

Sommarlovet är 10 vecker, kan vi inte få behålla dom? Livet är till för att levas, så då måste väl vi unga få göra vad vi känner för nån gång, eller? En sak vet jag nu i alla fall, jag ska aldrig någonsin rösta på Centerpartiet!

Alla barnen drack öl, utom Andrea. För hon fick festisen på rea!

Igår var det knattedisco (som Sture beskriver det) på Hammarn. Om jag skulle räkna upp vilka som drack så skulle bloggen sprängas av överbelastning, nästan i alla fall. Det vär väl runt 15 nyktra där totalt.

Oavsett vem man pratade med, oavsett om man känner dom eller inte, så blev man erbjuden något att dricka. Tackade man nej hinner man få en frågande blick innan dom stapplar vidare till nästa. Tjejer gråter och killar slåss, 13åringar håller i burkar som inte alls innehåller Cola och i handfaten på toaletterna spyr folk i omgångar. Ute på planen står ett gäng med gratisfestisar i handen och skrattar mest av alla, nyktra!

Jag var nykter hela kvällen, 6 stycken festisar hann jag dricka till och med, men inte hade jag tråkigt för det. Tvärt om! Runt omkring en blev folk synligt påverkade och ramlade fram kors och tvärs, den fullaste av dom alla sluddrade även fram "Jag kan fasen inte bli full! Det går ju INTE!!". Sure, tänkte vi som fortfarande kunde stå upp.

Jag kommer inte bli en nykterist som fnyser åt allt som har med alkohol att göra, men jag har inget behov av att dricka nu. Jag kan skratta, sjunga och dansa utan sprit, men grejen är att jag även kan komma ihåg det efteråt. Om man som 13åring behöver alkohol för att kunna 'vara sig själv' så kan man ju inte vara stark som person. Många har frågat oss om vi är fulla och när man svarar nej bara skrattar dom. Tydligen är det för vissa en självklarhet att man måste ha druckit minst två cider och en starköl för att bete sig som oss.

Jag personligen tycker att det är något fel i dagens samhälle när personer i tidiga tonåren dricker så mycket på en skolfest att dom efter en timme ligger dubbelvikna i diket.

Opps I did it again

Idag slutade jag runt halv 1, det var riktigt skönt! Jag fick även skjuts hem av en kompis mamma så jag slapp vänta på halv 2-bussen. Skönt det med.

När jag kommer innanför dörren frågar mamma om jag inte tog in posten, 'Näe, men jag kan gå och hämta den!' svarar jag och springer ut genom dörren i min knallrosa jacka. Jag hoppar ner för trappan, skuttar förbi husknuten och gör en piruett förbi vår bil, sen kollar jag bort mot brevlådan och upptäcker det. Ca 20 meter längre bort står en vit bil parkerad, och föraren ser skapligt chockad, men mycket road, ut. Jag stannar på fläcken och utan att tänka en sekund vänder jag mig om och springer för allt jag är värd tillbaka in i huset. Väl inne inser jag hur korkat det var.

Inte nog med att jag kommer dansande fram över uppfarten, jag springer tillbaka i full fart också,. Jag undrar vad stackaren tänkte!
Men jag fattar verkligen inte varför jag gjorde det! I vanliga fall brukar jag inte skämmas, men idag gjorde jag tydligen det. Handla först, tänka sen typ.
När jag kommer innanför dörren denna gång ramlar jag bara ihop på golvet och viker mig i världens skrattanfall. Mamma undrar vad som har hänt och jag gör allt för att förklarar mellan mina skratt.

Någon minut senare går jag ut ännu en gång för att hämta posten. Men denna gång har jag 'bytt' utséende till en turkos jacka och hästsvans, ihopp om att inte bli igenkänd.

Så sitter man här.....

Meningen var att jag nu skulle vara på övernattning i värsta stora huset, med nära till vattnet och kanoterna, med underbara klassen. Men så blev det inte, istället sitter jag här hemma.
Ensam, trött, febrig, med halsont och vitlöksklyftor i öronen. Det sistnämnda resulterar i vitlöksstinkande öron. Jepp, det är min mammas små huskurs-försök de.

Hon har även tryckt i mig nejlika som jag skulle ha och suga på i munnen. Det smakade skit och halsen blev inte ett dugg bättre.. Sen läste hon även upp ur en bok att man skulle lägga vitlök i en yllestrumpa och ha mot halsen. Det skulle även hjälpa om man drog en handduk mellan tårna (extra länge vid stortån) i två minuter. Jag bara skrattade och tyckte det var allmänt sjukt. Strumpor runt halsen och handdukar mallan tårna är nog det sista jag behöver.

Men så vitt jag vet så har hon alltid kommit med såna där konstiga huskurer, somliga hjälper och andra inte, men hennes blandning förra året tog priset!
En blandning vatten och potatismjöl som skulle göra magen bättre. Men, det misslyckades fullständigt totalt! Det smakade tusen gånger värre än nejlikan. Så istället spydde jag alltså upp allt och thats the end of the story.

Men i alla fall, idag runt fyra lyckades jag äntligen somna på soffan och även då lyckades mamma med sånt som bara några här i världen gör.
Om man säger såhär, jag blev väckt av inget mindre än Turkisk musik som spelades på extrem hög volym. Mamma, som egentligen skulle kolla på Mannen som talar med hundar och inte någon Turkisk TV-kanal, skrattar bara. Jag själv inser efter en stunds mumlande och muttrande att det är lite komiskt att hon börjar dunka turkpop medan hennes dotter ligger och sover, halvt döende.

Så detta mina vänner, detta är en helt vanlig dag som sjuk dotter till min mamma.

Så kan det bli ibland...

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag känner bara för att trycka upp en kudde i ansiktet och bara skrika och gråta. Men problemet är att jag inte har en enda anledning att göra det! Visst att man måste få göra det någon gång, men det känar ju inget till. Mitt liv är underbart, så varför göra det liksom?
Är det för att jag är extremt skolless i slutet av terminen? Bara trött? För att jag lyssnar på en gråtlåt (Listen to your heart)? Lider med omgivningen? Eller bara en helt vanlig tonåring?

Jag bryr mig faktiskt inte heller längre. För nu mina vänner är jag glad igen! Och när blev jag glad? Jo, när låten tog slut... Så problemet var en jävla video på youtube! Det måste vara humor! Att en sång är det enda jag har att vara ledsen över. Fast ändå, det måste ju vara ganska skönt? Det finns ju dom som har det mycket värre än mig. Fast, det är nog en blandnig av den svårbotade inflamarus skoliarus lessiarus, dvs skolless-sjukan.

Men i alla fall: Men efter regn kommer solsken och även i slutet av den mörkaste tunnel kan man ana ljus.
//Den överglada positiva optimistiska ungen.

Grattis pappa!

Idag fyllde pappa 50 år, GRATTIS! Jag, som självklart är värdlens underbaraste dotter på alla sätt och vis (BEVIS: i sommras gav jag honom Linda Bengtzings autograf med texten "Till pappa Bengt"), skrev denna raplåt, mamma skrev såklart sin vers, till pappa.
Han sa att jag var tvungen att lägga upp den i "den där sk BloGGeN", så här kommer den:

Andrea:
Nu är det såhär att vi har en snubbe,
som just nu idag råkar bli en gammal gubbe.
Med käpp och rullator vacklar han förbi,
snart är det typ dags att skaffa egen premobil.
Om man blåser på honom faller han omkull,
som om han vore full.

Båda:
Pappa B, hoppa du me!
PAPPA B!
Känn gunget ta över hela rummet.
Pappa B, hänger du me?
PAPPA B!
Kom igen och hoppa du me!

Mamma:
Du är old nu, pappa du är old nu.
Men du rappar bättre än mamma.
Mamma hittar inte orden,
men tack för att du finns på jorden.

Båda:
Pappa B, hoppa du me!
PAPPA B!
Känn gunget ta över hela rummet.
Pappa B, hänger du me?
PAPPA B!
Kom igen och sjung du me!


Okej, kanske inte den bästa låten direkt. Men om Promoe kan köra sin Svenne Banan så måste en 15 årig tjej och hennes mamma få rappa, eller mer åt hållet skrika, Pappa B.

Premiärdoppet

Idag vart det premiärbad i Sörsjön. Imorse var det 3 grader i luften, så om ni är lite smarta kan ni nog lista ut min närta mening. --> Fy satan i gatan vad kallt det var! Inte för att jag hade några problem att komma i vattnet, det har jag aldrig, men mina miner när jag kom upp var nog oslagbara.
Jolin gick det lite långsammare för. Medan hon gick där i vattnet i hopp om ett smärtfritt dopp hann jag både smsa, bada, smsa, frysa, smsa, springa mig varm, smsa, skratta åt Jolin, smsa.. Och plötsligt händer det, taaadaa, hon BADAR.

Sen när jag nästan torkat helt kom jag på att vi inte hade några bildbevis på att vi faktiskt hade badat. Såå, det var bara att traska ner i vattnet för att få några fina bilder med ännu finare miner. Lucky me!

Pollen?

Idag efter musikalen så var vi uppe på Hammarvallen och spelade brönnboll hela skolan. Jag kunde tyvärr inte vara med eftersom jag hackade tänder, hade ont överallt, var allmänt hängig och så höll min hjärna på att blåsa bort dessutom!
Så jag gick och tog halv 2-bussen hem. Meen, jag glömde säga till lärarna, opps! Jag får förklara för Nicke imorgon varför jag åkte hem.

Väl hemma tryckte jag i mig en Ipren och somnade sedan i fotöljen. Jag vaknade klockan 3 av att mamma kom ner, inte ett dugg piggare. Snarare raka motsatsen, och frossa hade jag också. Det kan möjligen bero på att jag inte tagigt min allergimedecin på, jaa, någonsin? Opps! Nää, men jag har inte tagigt den på väldigt länge i alla fall.

Imorgon har jag i alla fall planerat att vara frisk hela dagen för att ta hand om dom blivande 6orna. Någon stackars unge kommer nämligen få ha mig som fadder!

Här har ni oss, Norrlänningarna...!

Det blir inte varmare än +15°C i Norrland.. så vi börjar här.

När det är +15°C tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor & halsduk.
Norrlänningen solar.

+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården eller sätter potatis i landet.

+5°C
Malmöbornas bilar vägrar starta.
Norrlänningen cruisar i Volvo 240, alternativt 740

0°C
Destillerat vatten fryser i söder.
Vattnet i Torneälv blir lite tjockare.

-5°C
Folket i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen kör sista grillfesten innan vintern.

-10°C
Gävleborna slår på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C
Stockholmarna flyr utomlands till solstränderna.
Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C
Folk i Malmö dör av kyla & försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C
Stockholmarna krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningen köar vid den lokala hembrännaren.

-50°C
Isbjörnarna påbörjar evakuering av nordpolen.
Norrlands Dragonerna vid K4 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre väder & behagligare temperatur.

-60°C
Torneälven bottenfryser.
Norrlänningen hyr video & tar hemmakväll.

-70°C
Den falska norrlänningen flyr söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
Norrlands Dragonerna drar ut på vinteröverlevnadskurs/övning.

-183°C
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar klagar över att kraftfodret börjar stelna.

-273°C
All atombaserad rörelse upphör.
Norrlänningarna börjar gasta till varandra på kvällsrasten med hunden "Helvete, vad det känns kallt ute idag!"

-300°C
Helvetet fryser till is.
Norrlänningarna börjar bli rastlösa i ensamheten!

Friehet, here I come!

Yes, idag var det en skapligt seg dag i skolan. Så, inte så speciellt på den fronten.
Men efter skolan däremot, då hade jag uppkörning för EU-kortet. Och gissa vem som nu får köra moppe? Precis, JAAG! I fredags gjorde jag slutprovet på datorn också och fick 34/35 (28 var G), så jag är nöjd med det.


OBS: Så alla människor som bor norr om Dalälven borde passa sig! Håll er gärna inne och långt ifrån alla vägen för er egen säkerhet. Om ni skulle se en svart fyrhjuling som körs av en tjej med troligtvis knallrosa jacka, spring för fasen!

Grattis! Sveriges smartaste pappa har utsätts!

Min pappa är inte teknisk av sig, men allvarligt? Dagens kommentar om bilden här ovanför tar fasen alla pris!

- "Jo men jag fattar vad det är! Men, eller vadå? Visar den hur många dagar det är kvar till sommarlovet eller?"

Ännu en anledning att älska AFC

Idag blev en redan bra dag (skriver om det på måndag när allt är klart, hehe..) ännu bättre. Jag hade nämligen fått paket från Slangin’ Records/Trooligt-redaktionen/AFC/tvillingarna/Thabo och Ramo, kärt barn har många namn som man säger.

Men i alla fall, det innehöll bland annat en skiva med massa gamla låtar och en signerad 5 för 5 singel. (se bilden)
Fatta jag blev sjukt glad..! Det var riktigt snällt av er, tack!

Blod, svett och tårar...

... med andra ord, shopping i Birsta City. Det visade sig också att Måns Zelmerlöw skulle sjunga där, och jag ville ju såklart titta!
Pappa hade sen länge tillbaks flytt bort från alla kläder till Biltema, så det var bara jag och mamma kvar.
När jag kollar på klockan så inser jag snabbt att det är nu som Måns ska sjunga, vilket resulterade i detta:

Jag: -Mamma! Skynda dig lite! Annars kanske vi missar Måns!
Mamma: -Nää, han har inte börjat än...... (hon mumlar även något jag inte uppfattar just då)
Det är fullt med folk borta vid scenen, men ingen musik hörs. Så jag inser att det är lungt.

Mamma: -Andrea...! *knuffar mig i sidan och pekar brevid oss* Titta..!
Jag kollar in i affären som hon pekar in i men ser inget speciellt där.
Jag: -Vad?
Mamma: -Men kolla då...!

Denna gång uppfattar jag vad hon egentligen pakade på, en kille med gitarr på axeln och världens affrohår.
Jag, som är mycket förvirrad vid det här laget:
- Jaha...?

Mamma fortsätter peka och jag börjar nu tycka det är lite pinsamt att hon pekar på den stackars killen, han kollar ju dessuton tillbaka på oss. Han ler i alla fall, men jag tycker att det fasen får räcka nu och skriker:

- MEN VAD ÄR DET JAG SKA SE?!?
Mamma, som nu även hon är irriterad för att jag inte har fattat:
- MEN! Är det inte MÅNS som går här brevid oss då!?

Jag lutar mig fram och kollar bakom killen med gitarren och jo, såklart hade hon rätt. Det är Måns som går där brevid och skrattar åt oss/mig. Även jag blir själv full i skratt. Där hade jag stressat som ett djur för att hinna fram för att inte missa Måns, och så har han gått brevid oss hela tiden.
Lite pinsamt kanske, men sjukt kul!

Och för er som undrar, det mamma sa ibörjan som jag inte hörde var:
- Nää, han har inte börjat än. Han går ju brevid oss...!
Jahapp... Så kan det alltså gå, om man bara pratar och inte lyssnar.

Gammal & cool, del 2

För några år sedan så var det en gammal, gammal tant på ca 80-85 bast som stapplade upp för den långa trappan upp till vattenrutschkanan i Östersunds badhus. Hon sätter sig långsamt, långsamt ner i vattenrutschen och vänder sig om mot oss och ler. Hon berättar för oss och några andra yngre killar att hon älskar att åka rutchkana, innan hon tar fart.

På bara någon sekund har hon kommit till första kurvan och man kan höra hur hon skrattar och och ropar några "wiiiihoooo". När hon sedan kommer ut från rutschkanan kommer hon mer en riktigt ordentlig fart. Hon flyger ut och landar med ett plast i vattnet för att sedan lungt simma där ifrån.

Uppe hos oss är vi mest chockade och även djupt imponerade! Det var nog för oss alla årets händelse, att se en 85åring som knappt kan gå upp för trappa, sedan åka ner i världens fart i en vattenrutsch! Så ska jag också bli när jag blir gammal!
Så, här har vi ännu ett besiv på att man kan vara både gammal och supercool.

Gammal & cool, del 1

Jag har alltid varit lite orolig att jag ska bli en sån där gammal trårig tant när jag blir gammal. Att man måste gå omkring med långkjol, skor med bred hög klack och sitta och sticka hela dagarna (OBS: inget fel på att sticka! Det är bara om jag skulle göra det... Jag suger på allt som har med handarbete att göra). Men idag på bussen såg jag att man verkligen inte måste det!

På andra sidan gången satt nämligen en 65-70årig tant, men sneakers! Allvarligt! Hon hade världens coolaste sneakers och är runt 65-70 bast! Sååå häftigt! Sen sa hon även att hon kunde säjla lådor för -"10 spänn typ". Fattar ni hur cool hon va? Jag är verkligen imponerad...!

Jag pratade tyvärr aldrig med henne, men om jag ser henne igen så måste jag säga att hon är den grymmaste damen/tanten/kvinnan (beror på vad hon föredrar att bli kallad) jag sett på länge.

Så sån ska jag också bli när jag blir gammal! Gammal och cool. Mina barn och barnbarn kommer säkert tycka att jag är pinsammast i världen när jag går omkring där, 75 år, sneakers, baggyjeans och lyssnar på sånt som då är riktigt gammal hiphop.

Jag kan se synen framför mig... Att jag sitter där, gammal och klok och pratar om allt som Petter har gjort live, allt AFC skrivit i sin blogg, alla låttexter som jag kan utantill. Då och då stoppar jag in en CD i min gammla, gammla stereo och rappar med i verserna som om jag aldrig gjort annat.

Men mer om mitt kommande liv som gammal en annan gång. Om jag ska bli gammal och klok måste jag sova nu, annars klarar jag kanske inte engelskaprovet imorgon.

Dagens roligaste....

Idag på lunchen sa Linda att jag skulle få 20kr om jag gick och satte mig brevid rektorn i matsalen och frågade varför klasserna skulle ändras. Och om man säger såhär, jag är nu 20kr rikare!
Så ett litet tips, slå inte vad med mig om du inte vill bli fattigare. Jag gör det nämligen.