Modo - Färjestad: ..... - 3

Nu ska vi inte ta upp och älta resultatet, det är bara onödigt. Men jag tänkte bjuda på några bilder från gårdagens hockeymatch i Övik:

Som sagt så blir alla glada när de ser mig, eller?

Favoritspelaren Kåberg vickar på rumpan.

Efter flera års tränande av ramsor fick jag äntligen chansen att visa upp min kunskap.

Vissa sover på natten, andra tar sin lur under matchen.


Måål! Jag ställer mig upp, skriker, dansar, jublar, men inser snart det faktum att bara tio personer delar min glädje. Besviket sätter jag mig ner igen, och funderar på vad jag gjorde för fel. Varför dömde de återstående 7100 personerna ut mig?

Han har pucken. Han tar fart mot målet. Han jagas av en vild Modoit. Han... Han... Nej.

Nere i omklädningsrummet. Sorgsna Färjestadare i kalsonger, sorgsna Färjestadare utan kalsonger.
(Sista bilden på Emil är mammas)

Omogen eller rolig?

Jag är just nu inne på tyda.se och lyssnar på ord som skejtare, prutta och bajamaja.

Så nu återstår ett par frågor: Vad är det som är så spännande? Dataröstens oklanderliga uttal, busigheten att söka på förbjudna ord eller bara ren och skär trötthet? Är det rolig eller är jag bara riktigt omogen och konstig?
Nej, jag ska fråga psykologen imorgon. Han brukar alltid vara så snäll, ge mig saft och kakor och så. Ibland leker vi även i hans sandlåda som finns på kontoret. Och har jag tur kanske vi kan söka på roliga ord tillsammans. Ooh! Jag kan knappt bärga mig!

Jag är.... skakad!

Mio då, när jag fortfarande älskade honom. Mio nu, när sanningen kommit fram.

Jag har precis insett att 'Mio, min Mio' egentligen är Engelskspråkigfilm, som senare dubbades till Svenska! Jag är chockad! Varför har ingen talat om det för mig? När jag berättade det för mamma svarade hon "Ja, det vet jag väl. Har du inte märkt det på rösterna?" Såklart att jag inte har märkt det på rösterna! Jag var runt sex år när jag tittade på Mio senast!

Min barndom är baserad på en lögn! Nej, jag känner mig riktigt sviken. Återkommer när jag är psykisk stabil igen.

Det var det värsta!

Hm, det här är verkligen lågt! Inte ens ett litet grattis har ni tid att skriva?
Och från tårtor till stekpannor, hej mina vänner!

Förresten, visst är min tårta snygg?

Slutet, mina vänner. SLUTET!

Japp, detta är mitt sista blogginlägg ..............................
som femtonåring!
Allt är fixat inför imorgon, till och med drickan som ni ser på bilden ovan! Denna goding köpte jag i stan i helgen, för man kan väl köra blandsaft i SodaStreamen? Va? VA? Tur, jag tänkte väl det. Hur pinsamt vore det inte om jag hade fel?
PUSS och tja tja! För man avslutar väl inläggen så? Va? VA?

Vilken valde Andrea?

NY TÄVLING!
Vilken valde Andrea? Första personen att svara rätt vinner, förutom den stora äran, ..... vänta? Äran är tillräcklig!

Så: WC vs WC, vilken valde Andrea?

ÅNGEST..........

..... känner jag konstigt nog inte av så mycket, än. Just nu är jag inloggad på Dexter och fixar runt bland mina gymnasieansökningar, det är lite jobbigt. Till 90% ska jag gå Media, men det finns fortfarande 10 små procent som funderar på Samhälle inriktning text & media. Men det löser sig väl nog.. Kanske.. Typ.. Ja.

Och nu till bilden ovan.. Här om dagen fick jag för mig att testa mina kunskaper om Asien i Seterra, och som ni troligen ser så hade jag alla rätt för ett bra tag sen -till en prov såklart- och nu ......

I alla fall! Nu släpper vi det och siktar framåt,
// 'Emo-Markuus'

Hej älskling, jag igen!

Okej, jag är inte speciellt rolig än, MEN...

Jag sitter här uppe vid datorn när det plötsligt börjar tjuta. Jag försöker komma på vad fasen det är och drar snabbt slutsatsen att det är min kind, eller snarare käke, som piper. Jag gapar -och gapar, och gapar, och gapar- i misslyckade försök att på något sätt kväva ljudet.

När inget funkar funderar jag på hur sjukt det skulle vara om min kind lät så pass intensivt att det kunde tolkas som en tinitusskada. Innan jag vet ordet av börjar ljudet sakta försvinna och då inser jag att det inte alls är min kind, utan....
EN VATTENFLASKA.

Jag skulle kunna säga att jag är trött, jag skulle även kunna säga att jag är ledsen. Jag skulle kunna säga sjukt mycket för att ge någon vettig förklaring, men det skulle inte hjälpa. Det är bara att inse, jag är inte Guds smartaste barn.

Nya, bättre tider.. Eller hur var det nu igen?

Hej, det var länge sen! Tur att det inte är mitt fel då, eller ja.. Jag ska inte be om ursäkt, det är ändå inte många som kikar in här, men ni ska få en liten förklaring:

Sista skolveckorna brände jag nästan ut mig själv. Jag kissade hårt -som Björn Gustafsson så fint uttrycker sig- för att hinna med allt jobb inför betygssättningen, vilket trots att det gav resultat var riktigt tufft. Under tiden hände det en hel del roliga grejer och jag tänkte varje gång "Ååh! Det här måste jag verkligen blogga om", men som alla ser så gjorde jag inte det.

Lovet omgav mig plötsligt och jag var riktigt glad, men sanslöst trött och orklös vilket är förståligt när man går i 9an. Jag bestämde mig för att börja skriva igen i tisdags men tappade helt lusten när jag hörde att en vän till familjen dött.

Det kom verkligen som en stor chock. Av alla personer var nog h*n den sista jag trodde skulle lämna världen. Det är verkligen svårt att förstå att någon är borta, en person som alltid har funnits.

Jag är av egna erfarenheter ganska bra på att tackla dödsfall och har inga problem med att gråta inför andra personer. Men vem sörjer gärna inför alla? Bara för att man inte gråter konstant betyder det inte all man är helt känslokall. Det handlar om att fokusera och lyckas gå vidare om man ska orka leva i nuet.

Så alltså... Jag är inte deprimerad, jag är bara less! Jag kommer tillbaka om ett tag, en stund, något sånt, när jag är rolig -eller snarare inte lika tråkig-. Så mina vänner, ett onödingt långt blogginlägg om att jag inte ska blogga! Wiihoo! Vad ocool man kan vara, det låter bara som någon fjortis.

Ajdå, hets mot folkgrupp! Jag får väl skylla på sinnesförvirring eller något i den stilen. Haha!

Oooh!

Snart kommer tomten! Wiiihiii! Jag känner ivern i kroppen och studsar omkring här som en studsboll. Fram till TVn, bort till köket, upp till datorn, ner igen. Nyss kom jag på att jag skulle lära mig busvissla, det jag gör i och för sig varje jul tack vare 'Kan du vissla Johanna?'. Som vanligt gick det såklart åt helvetet. Jag blåste -och blåste, och blåste, och blåste- av allt jag var värd tills det plötsligt svartnade för ögonen.

Det är väl bara att inse, jag kommer aldrig att lära mig busvissla.

Så nu är ni kaxiga va? När ni kan något som inte jag kan? Härligt! Glädj er åt annans olycka, gör det! Sug ur all min lycka bara sådär, på något enstaka sekund. Jävla god jul på er era glädjedödande skrytmånsar..

Nobellunch för årkurs 9

Just nu finns det så otroligt mycket jag skulle kunna skriva om. Till exempel hur trevligt jag hade det, hur otroligt mycket skratt det blev och hur underbara alla i min närhet var. Men det ska jag inte! Istället ska jag lägga upp en bild som beskriver det mesta av dagen bäst.


Såhär skulle den bilden kunna se ut. En bild på min Nobeloutfit, men det vore bara tråkigt. 10 000tals personer gör det redan och det behövs inte en till som lägger upp bilder på sina kläder.


Men såhär då? En bild på mina vänner där jag skriver hur otroligt mycket jag älskar dom. En chans att missbruka söta ord och hjärtan? Nej, inte det heller. 100 000tals personer gör redan det och det behövs inte ännu en till.


Men den här bilden? En bild på sin kavaljers efterrätt dränkt med chokladsås och brunsåsiga plats? En bild som visar att allt inte var så fint som det egentligen ska vara under Nobel. En bild som gör det lätt att förtå att man höll kniven i fel hand och hade armbågarna på bordet av misstag? Finns det redan en miljard såna bilder? Nej, det gör det nog inte. Och om det gör det så skadar det inte med en till!

Veckans roligaste...

Mamma och pappa sitter framför TVn och zappar när plötsligt det nya programmet Dance Your Ass Of dyker upp. Jag länmar rummet och hör efter ett tag:
Mamma: Jaha! Det är därför det är så många jordbävningar där!
Jag viker mig dubbel i skrattattacker.
Jag: Mamma! VAD sa du precis?
Mamma: Att det var pågrund av saltvattnet det var så många jordbävningar där.
Jag: Saltvattnet?
Jag förstår verkligen ingenting och går in i TVrummet, där ser jag att dom har bytt kanal till någon dokumentär om Jordbävningar i olika länder.
Jag: HA-HA-HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Mamma: Men .... vad?
Jag: Jag trodde ni kollade på Dance My Ass Of och att det var DÄRFÖR!
Mamma och pappa bryter båda ihop när dom inser vad deras dumma, men roliga, dotter trodde.

Fast det var faktiskt inte så konstigt, mamma brukar ofta snacka skit om folk på TV. Ta Idol-Ola till exempel:
"RRrrrrrRRRrrrrrRRRRrrrrR.........! Pojkstackars har ju talfel!"
Men visst, han pratar ganska roligt.

Kul?

Jag vet inte varför, men jag är sjukt kul när jag är övertrött! Eller så är det bara jag som tycker det för att... Ja? För att jag är just övertrött.

Här uppe har det kommit sjukt mycket snö med tanke på att det var plusgrader i helgen och alltså ingen snö alls. Jag är härdad när det gäller kyla, men 20 minus i stuprör och höstjacka i väntan på en sen buss är aningen kallt. Speciellt när jag måste ta av mig vantarna för att smsa alla vänner att jag fryser, såhär kan ett sånt sms se ut;
"Brrr! Satan vad kallt det är! Står här och fryser häcken av mig medan busshelvetet är sen. Oj, nu är mina fingrar röda.. SHIT, känseln har typ försvunnit helt! KALLT!!"

Nej, nu ska jag gå ner och kolla på Supersnällasilver-Sara och Stål-Henrik, wooho!

Jul, midsommar, påks, eller hur var det .?

Först tänkte jag bara säga en sak till personer som 1. Har en allvarlig psykisk störning, 2. Bor i en grotta, 3. Lider av närminnesförlust, det är andra december!
Så, nu var det gjort. Skönt!

Sen så händer det inte speciellt mycket här i dom norrländska skogarna, det snöar för fullt (plus) och det är mycket jobb i skolan (minus). Hade det inte varit lov snart vet jag allvarligt inte om jag hade orkat med allt. Men, att jag fick full pott på matteprovet lever jag nog länge på. Eller jaa, i alla fall tills jag får igen Engelskauppsatsen.

Nej men jag ska vara extra snäll nu tills 22 januari, måste ju se till att få presenterna från "Topplistan" på min önskelista. Sen ska jag använda bälte i bussen också, för det vore skapligt trist om jag dog före jullovet och allt.

Sov gott och var snäll!

SHIT! Det hade jag helt glömt!

Förlåt, förlåt! Jag kan inte förstå att jag har glömt berätta något av mitt livs största händelser! Jag, Andrea iB, har äntligen vuxit och är nu 160cm! 1,6 meter! Det har varit mitt mål i livet, och vad händer nu? Vad ska bli nästa mål? Vinna nobelpris i att prata? Cykla till Gotland? Se AFC live? Dricka mig full på glögg? Kissa i en pissoar?

Det där med glöggen har jag faktiskt funderat lite närmare på.. Tre, fyra? Hur många flaskor behöver egentligen för att åtminstone bli salongberusad? Hm.. Någon som skulle kunna testa? Eller finns det redan statistiska undersökningar? Där har jag något att kolla upp! Återkommer,

Och där kom väggen..... igen?

Inatt vaknade jag av att jag var kissnödig, så jag gjorde som indianerna och bestämde mig för att gå på toa. Allting är kolsvart och på väg ut ur mitt rum krockar jag i full fart in i dörren. Jag skakar på mig men tänker inte mer på olyckan och fortsätter vidare, till nästa hörn. Håller fortfarande full fart och krockar rätt in i en kartong, AJ! Hmm.. jag bestämmer mig nu för att tända lampan och fortsätter framåt.

Efter mycket om och men lyckas faktiskt komma fram, jag sätter mig ner och känner hur hela rummet snurrar. Det svartnar för ögonen och ett irriterande pipande ljud hörs, jag lägger huvudet i händerna och tänker Shit! Nu svimmar jag!. Sakta börjar ljuset återkomma och pipandet försvinner, Tack gode gud! mumlar jag och gör det jag egentligen ska göra på inne toan. När jag är färdig reser jag mig upp och innan jag vet ordet av snubblar jag till och tippar in i väggen framför mig med huvudet före.

Nu finns det säkert många frågor.. Gjorde du illa dig? Vad hände sen? Hur lyckas du? Kom hönan eller ägget först?
Vem bryr sig? Jag lever!

Veckans låt...

Ååh, typiskt! Jag lyckas såklart inte ladda upp klippet, men klicka HÄR för att se.

Petter är, om jag måste välja, den bästa rapparen och även Ison & Fille tillhör favoriterna. Egentligen var det en ganska självklar sak att låten skulle bli bra med dom personerna, men jag anade inte att den skulle fullkomligt briljera! För Alla Dom är en singel med Petter, Ison & Fille och Mogge. Låten har tänkvärd text och en refräng som fastnar, något som jag gillar! Dom har gjort ett otroligt grymt jobb och förtjänar bra respons

HÄR, kan du köpa låten.
Vill du bara lyssna och kolla in videon? Klicka HÄR, du kommer inte att ångra dig!

Ett livstecken, eller något åt det hållet?

I fredags var jag faktiskt ganska glad. Jag låg bra till -om inte till och med före- i skolarbetet, men straff till den som har det lätt under mer än en dag!
Nej, jag vet inte vad jag ska skriva, jag är helt slut. Jag är sjuk, troligen är det både svininfluensa och så har jag lunginflammation. Jobbigt? Skapligt faktiskt. Sen har jag panik, snart är det jul, vår, sommar och så gymnasiet. Vart ska jag ta vägen? Jag vet verkligen inte! Det är jobbigt, suck! Prestationsångest!!

Just nu försöker jag att bara ta det lugnt och bli frisk snarast möjligt, men inte klarar jag av att ta det lugnt? När jag vilar får jag ångest för att jag vilar och när jag försöker jobba inser jag att det verkligen inte går! Det är faktiskt ganska irriterande att vara sjuk, vet ni om det?

Fast jag har inget vettigt att skriva, ville mest tala om att jag lever. Kul va? Jag lever! Nu kan ni fira hemma i era soffor och ha lite fredagsmys, wooohooo! Tänk inte på stackars, sjuka mig bara, jag har det bra, eller typ..

Nej, nu vet ni att jag lever. Visst, jag har skrivit avskedsbrev och planerat min kanske kommande begravning, men jag lever. Kram på er och lycka till med livet, vi hörs om jag klarar mig.
Jag måste också få klaga på livet ibland, jag är ju "emo-markuus", med humor då..

Men egentligen, nu är jag bara konstig och skriver om helt ovettiga saker som ingen bryr dig om, så vad säger vi?
Äh, tja på er!

Dagens WOW,

För en liten stund sen kände jag för att kolla vad mina föräldrar egentligen kan om hiphop. Mamma gillar musiken och kan en hel del och pappa ... är pappa helt enkelt, fast han tycker vissa låtar är bra och gillar Petter, Thabo och Ramo. Så trots allt hade jag höga förväntningar.

Jag går in i TVrummet och spelar upp Jag Skrattar Idag med Ison & Fille för pappa.
Jag: Vilka är det?
Pappa: Men det är ju Ison och Fille!
Jag kollar storögt på honom som om han kom från en annan planet och pappa ler stolt.
Jag: Shit! Kunde du?? High five pappa!

Jag går bort till mamma som kan det mesta och spelar upp Medlemskort med AFC.
Mamma under introt: Eeh.... Petter?
Jag svarar inte utan väntar på att hon ska lösa det.
Mamma: Nej, men, men! Jag vet inte!
Jag säger fortfarande inget.
Mamma: ÅÅH! Ska vi gå upp och kolla på rallycrossbilar? Och så kan du säga vems bil det är?
Jag: Ja gärna!
Jag spelar upp en annan låt med AFC i hopp om att hon ska klara det nu, förjäves.
Jag: Men, det är ju AFC!
Mamma: Jaa, men .... det hörde inte jag.
Jag vänder mig om för att lämna rummet, besviken.
Mamma: Men det är ju "Ajson, Fille ...."
Jag: Här i Sverige pratar vi minsann svenska! Det heter mat-E-rix, inte Matrix. Sverige Demokrater!
Mamma: Hehehe, du är rolig du!
Jag: Jag vet!

Det är med en tår i ögat jag skriver detta. Helt allvarligt trodde jag att mamma skulle klara det, och pappa skulle misslyckas. Sak samma att mamma också klarade Jag Skrattar Igad, jag hade fel, grattis pappa! Och jag gissar att det är radios och Knä-Kims förtjänst att han klarade det, inte min. Men här behövs inga Idolvinnare i familjen eller mattegenier, jag är stolt på riktigt!

Inpuls: Ishotellet och Norsk medborgare, nästa!

Jag funderar helt allvarligt på att bli norrman (/kvinna) eller kanske finne. Inte dansk i alla fall, det skulle helt enkelt inte fungera. Språket tillexempel, det är kört redan där. Så norsk får det nog bli

Jag skäms kort sagt över att vara svensk! Först åker underbara, världsbästa Jon ur Idol, sen åker gudomliga Rabih med ögonen och leendet också, som faktiskt var anledningen till att jag fortsatte följa Idol. Och vad händer idag då? Jo favorit Eddie, Snygg-Eddie blir utröstad. Jag vet, jag vet, det låter ytligt. Men jag är tonårstjej, det är naturligt, faktiskt. Men om jag ska vara helt ärlig så sjöng dom bäst av alla! Typ..

Sen finns det många saker man kan störa sig på och skämmas över. Till exempel Måns Möller och hans program Cirkus Möller, det är helt sanslöst! Caroline Af Ugglas är en annan person jag har svårt för, men hon är den hon är och det gillar jag. Så hon får vara kvar, men Måns? Jag undrar om Danmark vill ha honom? Och när jag ändå är igång, varför inte utvisa Svirige Demokraterna? Vi skulle kunna bygga en "ö", och där kunde dom sitta i folkdräkt med sina blonda små barn, äta köttbullar och kolla på Pippi Långstrump, och samtidigt hata alla andra kulturer och människor.

Men om jag och mina vänner är pinsamma, vad är då dessa personer? Den första är bara konstig, tvåan är mycket speciell och den sistnämnda gruppen är rent av dumma!

Nej men, nu ska jag tröstäta ..... nej, det ska jag inte! Men jag vill åka till Ishotellet i Jukkasjärvi, det verkar som en cool grej, ice cool. Någon gång i framtiden, maybe, kanske, troligen, hoppningsvis, storfis...
Känner att jag är övertrött och därav har stavningsproblem (ha överseende tack!), så jag ska nog sova nu.. ELLER ringa en kompis och planera resa till ishotellet. Bara inte Rabih är där samtidigt, man vill ju inte att allt ska smälta, eller nåt sånt.
Så sova eller kompis, sova ... kompis ... sova ... kom.. kompis!

Och där kom väggen .... AJ!

För tillfället har jag nog sprungit in i alla tänkbara väggar med huvudet före, både bokstavligt och bildligt. Jag har otroligt mycket att göra i skolan, samtidigt som jag är sjuk. Jippie? För en stund sen slog jag huvudet i bordet av misstag och armen värker som f*n efter sprutan. Jippie? "Histeriskt anfallsbrott" nästa?

Och som om inte detta vore nog så suger vädret också! Det är kallt och lite snö, LITE snö! Vad är egentligen meningen med lite snö? Usch, snö ska det vara mycket av, annars är det nästan (då menar jag verkligen, verkligen bara nästan) onödigt. Fast, allt är bättre än regn och slask, så jag klagar inte.

Sen ska jag försöka utnyttja alla mina väggar, annars är dom bara onödiga. Hm.... Kanske använda dom som bollplank? Måla på dom? Eller varför inte hål i väggen? Jag får se hur det blir med det..

Nu ska jag gå ner och skriva lite om Carl Mikael Bellman, har muntlig redovisning imorgon tillsammans med en kompis! Inte för att jag har något problem med att prata, det är bara det att ... jag vet inte riktigt, det kan vara för att jag inte styr allt själv. Oavsett vad så suger det i alla fall!

Två timmar, tjugoen minuter och femton sekund / en evighet!

Hade jag inte stirrat på sprutan som en galning och istället råkat blinka hade jag nog missat det helt, svinsprutan gick smärtfritt.
Men grejen var den att en/två sjuksköterskor använde sprutan som vapen och stack folk i armen, medan ungefär 50 småbarnsfamiljer, 30 gamlingar, 18 dödliga personer och jag skulle ta sprutan. Ingen människa behöver 145 i IQ och MVG i matte för att räkna ut att skulle ta lång tid att vaccinera alla.

Av någon oförklarlig anledning satte de mig bland dom vildaste busungarna man kan tänka sig, men jag klagade faktiskt inte. Det var trevligt och man hade fullt upp, till skillnad från ett gäng torrbollar i andra korridoren. Efter 1½ timme började jag sakta men säkert närma mig bristningsgränsen och när klockan tickade upp emot två timmar på sjukstugan var gränsen nådd.

Min underläpp började darra och jag kände hur gråten var nära. Jag reste mig upp från stolen och slog i väggarna, rullade runt från dörr till dörr, stampade i golvet, slet sönder en lampa och bankade på rutorna. Jag vände mig sakta om och skrek hysteriskt:
ANDJEEA INTE TA SPJUTA!! ANDJEA TJÖTT!! INTE SPJUTA! INTE GJISEN SPJUTAAAAN!!!!! NÄÄÄJ!

Jag väcktes i mina tankar av att en av Röda Korset-tjejerna kommer in i rummet,
Nummer 81.. Nummer 81!
Jag flyger upp från stolen som om en kula just träffat mig och dansar någon form av segerdans innan jag frågar: För ....... det är vi nu va? Mamma?

Det sägs att barn skrattar 100 gånger om dagen, medan vuxna bara drar på smilbanden 15 gånger. Är det verkligen så? Och drar man då bort alla gånger barnen gråter? Jag tror inte det, för i så fall skulle det nog vara 50-50 på gråt och skratt fronten.
Imorgon ska jag räkna hur många gånger jag skrattar, från morgon till kväll. Det kommer att bli intressant, tror jag, typ.

Stamkund på sjukstugan!

Jo, det känns verkligen så! Jag har varit där 2 gånger under den här och förra veckan, blodprov och få ut grejs ur ögat, och imorgon bär det av igen, för tredje gången!

Jag vet inte, men på något sätt känns det som att jag är någon form av hypokondriker, vilket är riktigt jobbigt. Fast, jag vet att jag inte är det, men andra verkar tro det. Fast, jag är inte en sån person som tar åt mig av andras åsikter. Men imorgon så ska jag vaccinera mig, svinisspruta!

När jag tog svintesten mådde jag sjukt dåligt och efter blodprovet kändes det som att jag skulle svimma. Jag trodde såklart att jag hade blivit känslig på äldre dagar, och därmed spruträdd. Så var det självklart inte, tack och lov, illamåendet och yrslet berodde på det otäcka hej-vi-stoppar-in-en-onödigt-lång-pinne-i-näsan-och-geggar-runt-testet.

Nej, jag känner att jag ska ge en kort förklaring på "få ut grejs ur ögat". Jag hade lyckats få en innåtväxt ögonfrans som skavde varje gång jag blinkade -har hänt en gång förut för ungefär 2 månader sedan-, men nu har Farbror Docktorn tagit ut den. Tackar och bockar för det!

Och hej, nu kom jag på att jag har engelskaprov imorgon, så .... godnatt?

Så kan man också se ut...

Jag har funderat på en sak .... Okej, det har jag inte, men det fick mig att låta lite smart. Och det är jag ju, lite smart!

I början av dagen fick jag ett sms av mamma som löd ungefär såhär;
"Ska vi ta kort hos Hasse efter frissan? För epa/traktorkortet?"

I alla fall... Jag var hos frissan, inte så speciellt. Jag gjorde som vanligt, rakade av allt hår utom luggen och en liten fläta där bak och färgade allt morotsrosa. Det blev bra, diskret och snyggt, precis som jag vill ha det.

Efter ett bra tag tog jag mig till Hasse för att knäppa kort till körkortet och även pressleg, och det var med orden "Jag ser förjävlig ut på mitt ID kort, så jag ger mig INTE förrän jag ser BRA ut! Punkt slut!". Jag gjorde snabbt den saken klar för Hasse och han var snäll som vanligt och trodde att det var omöjligt.

Sagt och gjort, det var verkligen omöjligt! Första omgången bryter jag ihop och skrattar, andra omgången går bra. Förutom att jag fortfarande ler aningen för mycket på vissa bilder, medan jag ser ut som en psykiskt störd fiskpinne på bilderna med 'neutralt ansiktsuttryck'.

Hasse: Men ..... den här tycker jag blev bra!
Jag: Mm.. Jag gillar den, du har verkligen fångat mig i bilden!
Hasse: Jaa, den är riktigt bra faktiskt..
Jag: Jaa, speciellt mustaschen! Den blev fin! Och mitt skalliga huvud, och hakorna! Jag röstar personligen på den här bilden! Hela min personlighet finns med och allt!

Well, jag är tjurig så jag ger mig inte, vidare till omgång tre. Vid det här laget är det ingen som skrattar och i mina medvetna försök att lyckas och se 'neutral' ut ser jag istället skapligt förbannad ut. Det blir en av dom sista 30 bilderna där jag ser som dummast ut, jippie!

Det sista jag mumlar innan jag lämnar affären är att jag personligen föredrog mustasch-bilden och att den hade passat mycket bättre. Men jag lärde mig i alla fall en läxa; Lova inte dig själv något du inte kan hålla, det slutar bara med dåliga bilder och dåligt humör..

Livet leker...

Just nu i skrivande stund tror jag inte att mitt liv kan bli bättre. Skolan har precis börjat och idag fick vi reda på att vi skulle ha ett engelskaprov, imorgon! Som pricken över i;et sprider bonden koskit på *lägdorna runt omkring, är jag sjuk, vilket jag har varit sen slutet av augusti, och så är min mun på ett ungefär dubbelt så stor som den brukar vara. Anledning? Jag åt kiwi! Och jaa, jag vet att jag inte tål kiwi, men om jag äter det riktigt snabbt så märks det inte förrän jag nästan har hunnit äta upp hela. Smart, jag vet, det var så jag föddes..

Nu är det dags för min blogg att bli en ......... modeblogg!
På lovet var jag i stan och köpte bla tre par höst/vinterskor;
+ Jag behövde verkligen nya skor och så är dom snygga!
- Se föregående punkt, snygga skor på landet? Nja, det funkar till viss del. Och sen så har vi ju skavsår och skavsår, och nämnde jag skavsår?

Jag har även köpt tre par glasögon;
+ Jag behöver verkligen nya glasögon, dom är snygga och så är det bekvämt!
- Såklart när jag gör någonting så blir det fel, FEL, FEL. Glasögonen är på något vis 'felvinklade' och jag ser såklart suddigt, jäkla synfel! Men det fetaste minuset är nog att jag hatar att ha på mig glasögon, bland folk jag inte känner alltså! Jag vet inte varför, men av någon anledning känner jag mig obekväm i det, det kan möjligen bero på att jag ser ut som en dum fiskpinne i dom. Okej, jag vet inte om dum fiskpinne är rätt ord, men snarare smart nånting... Så det kanske är just det som är problemet, jag ser smart ut! Tack Gud, Tomten och Ronald McDonald för att linser finns!

Nej men allvarligt så är livet ganska ...... normalt och tråkigt just nu, men det ska jag ändra på. Jag ska, -eum... alltså? eeh.. typ..ja!- jag ska fasen lära mig finska!
Hjälp?
* För er lite efterblivna stadspersoner så betyder lägda ungefär samma sak som äng/åker.

Expressen, inte Aftonbladet, Expressen!

Hejhopp!
Okej, det där var nog världens töntigaste start på ett inlägg. Men så länge jag inte skriver "azzåw heei bloggen. Jag har ba tiep inte pallat blogga azzå, mm!" så är det lungt.

När jag var och praoade på Expressen med Jan-Erik så fick jag skriva 3 artiklar och ta 2 bilder som var med i lördagens tidning. Jag lovade El Mentore att lägga upp dom, så här är dom (tryck för större bild):






Annars så bar det bland annat av till Karlstads NGKrace med massor av sk kändisar. Och det var en verkligen upplevelse att se personer som hockeylegenden Jörgen Jönsson, Room Service-snickaren Mattias Särnholm och såklart rallykungen P-G Andersson ge gärnet i folkrace.

Expressens egen motorjournalist Jan-Erik Berggren och Aftonbladets motor- och golfjournalist (motor OCH golf! Inte för att jag är så fördomsfull, men den blandningen är nog inget jag hade tippat på.) Johan Linderstam tävlade även dom, mot varandra givetvis, och vinnaren blev Jan-Erik. Bästa tidningen, bästa föraren, hehe. Men om jag får säga det själv så var Johan riktigt trevlig, trots att även han höll med om att jag skulle "lära mig älska telefonen".

En annan färgstark person som var "Crazy Mike", som kör Pro Superbike för Suzuki. Säkerligen kan räkna ut att han är galen, och även att han är pratglad. Speakern fick nästan slå ner honom för att få tillbaka mikrofonen och om man hörde ett "mohaHaHAHA..!" så visste alla vem det var som pratade

Men, praoveckan var alltså helt underbar och utan tvekan den bästa platsen jag varit på. Härlig omgivning, roliga arbetskamrater, grym handledare, Nike&Tove/världens underbaraste barn, trevliga resor, härligt, härligt. Tack till er ALLA!

. . .

Hej, jag heter Andrea och är 15 år. Jag har precis låst in min skåpnyckel, i mitt skåp, punkt!

Dag 2

I morse vaknade jag klockan 7.30 av trafiken utanför fönstret.
"Shit!" tänkte jag. "Är det fest nere vid Hängbron?"
Egentligen borde jag inte vakna eftersom jag sover med öronproppar, men som vanligt hade jag tagit ur dom i sömnen.

Men, idag åkte vi ut till Ekerö för att hälsa på släkten. När vi står och vänter på bussen ser vi fyra polismotorcyklar och 3 polisbilar. Senare bli bussen omkörd av yttligare två polisbilar och två civilpoliser, och som om inte det vore nog så kommer det en polishellikopter!
Jag vet inte säkert vad det var, men jag har hört att det var en man som hotade en kvinna i någon lägenhet. Mysko..!

Väl framme blir Lilleman ganska hängig och det visade sig att han hade 39 i feber, stackaren! Ett nytt hus har dom också hunnit få fram sen vi var där sist. Det är nog minst 4 gånger så stort, allvarligt eftersom det förra huset var mindre än deras garage, och jättefint.
Resten av dagen rullar på i lugn takt med allt från pärlplattor och teckningar till kurragömma och film.

På väg hem pratar vi, konstigt nog för att vara oss, med busschauffören. Samtalet kommer in på ämnet Jämtland och han berättar om att han har varit där på semester i somras, 2½ km från där jag bor! Är världen liten eller?

Även idag lyckas mamma kläcka ur sig något utöver det vanliga på tunnelbanan.
Mamma: Här är Torhildsplan, där kan vi kliva av om vi vill.
Jag: Och gå genom parken? Den parken som man aldrig skulle gå genom som tjej? Nu på kvällen?
Mamma: Jaa, men när man är så gammal som jag är man bara glad om någon vill ha en!
En ung kille som sitter lite längre bort och har hört hela samtalet stirrar ner i golvet och försöker dölja att han skrattar.
Jag: Men mamma! Hahaha..! Fast jag tror nog att du är den största faran här.

I morgon klockan 9 börjar jag 'jobba' på Expressen, så det ska bli kul. Fast, nervös är jag såklart!

Dag 1

Idag har det hänt ganska mycket. Som vanligt när jag gör något så blir det fel. Första problemet inträffade på tåget strax innan Huddik då min tidning försvinner ner bakom stolsbordet. Mamma fotar och jag ligger på golvet och försöker hitta den. Efter 10 minuter lyckas jag äntligen, den hade ramlat ner på golvet...

Lite senare ska vi gå bort till restaurantvagnen. Jag blir såklart kissnödig på väg dit och eftersom toan i våran kupé är upptagen så bestämmer jag mig för att gå i nästa vagn. Jag gör det jag ska och när jag ska spola låter toan SPLOOF, eller nja, mer SLUURSPOOF. Jag blir chockad och skriker "SHIT!" eftersom jag tror att jag har lyckats spränga toan och alla i vagnen hör det. Några skrattar medan andra förvånat kollar upp när jag kommer ut, det visade sig vara den tysta vagnen.

Vi handlar våran mat och allt går bra tills vi kommer till våran kupé igen med våra brickor. 1, 2, 3... Tåget guppar till och mamma tappar balansen. I nästa stund träffar hennes bricka en stol, precis bredvid en mans huvud. Maten börjar läcka och han, som sitter och halvsover, kollar upp med en blandning av irritation och förvåning. Som om inte det var nog snubblar hon till igen och landar på sidan på armstödet och i mannens knä. Jag skrattar och mamma försöker mellan fnissen att be om ursäkt. MEN, inte en ändå person drog på munnen eller något, torrbollar!

Lite senare ska mamma hämta en påtår och lyckas igen. På väg ut från den berömda tysta vagnen fungerar inte dörrarna. Hon ställer sig och drar med full kraft i den och lyckas efter mycket om och men få den att öppnas, 3 dm. Genom den lilla glipan ska hon sedan försöka tränga sig emellan och när hon står där med ett ben på vardera sida om dörren kommer en tjej.
"Jaa," säger hon. "dörrarna kan vara lite tröga ibland.."

Vi kommer i alla fall fram till Stockholm och lyckas släpa våra saker till lägenheten.

Klockan 18.20 gick vi på bio, Flickan som lekte med elden. Mammas gamla klasskompis Micke var med och spelade en blonderad, robotliknande bov. Av någon anledning skrämde han mig, fast det kanske inte var så förvånande.
Förutom att vi satt längst fram och jag nästan var tvungen att kolla i kors så gick det bra. Bakom oss satt ett gäng tjejer, varav en som kommenterade allt som dom sa på filmen. Ganska underhållande faktiskt.

Ett fåtal saker hon klämde ur sig:
Någon blir mördad ~ Hoppsan!
Person går in i ett hus ~ NEEJ!! Spring ut nu då!
Person springer ~ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!
En kille man inte har sett förut kommer ~ Kolla han! Vem är han? Är det mördaren? Eller han? VEM är ha..... (Där hinner hon inte längre eftersom kompisen avbryter med ett "Håll käften!")

Men filmen var bra, tjejens kommentarer var bäst och livet fungerar.

Lalalalala, tååååååg

Om 20 minuter bär det av mot Sundsvalls tågstation, med slutstation Stockholm.
Jag är inte en sån person som packar allt i sista minuten, jag är en sistasekundenpackare! Alltså, jag har fortfarande inte packat klart riktigt.

Min resväska väger 9kg, min dataväska väger 6kg och så Petterväskan på det. Mycket? Nja, inte för att vara mig. Min kompis undrar om jag ska byta kläder 37 gånger om dagen, och det ligger något i det faktiskt. Men det ska bli intressant att se hur det kommer gå i Stockholm, jag gissar att det kommer bli svårt att ta sig till lägenheten med min lilla packning..

Så finns det någon vänlig själ får du gärna komma och hjälpa till att bära. Bor alla vänliga själar i Jämtland? Spring då då!

Nej, men i alla fall. När jag var 2½ år och åkte på en av mina första riktiga semesterar skrev jag en sång som gick:
Nu ska vi på turné, och ingen ser oss mer. För vi ska bo i huusvagn, för vi ska bo i huusvagn. Hurra, hurra, hurra!

Så om ni ser/hör en tjej med 15kg packning på tåget, som gärna sitter och sjunger föregående sång, då är det troligtvis jag.